Denna novemberafton var det tid för Martin Svensson och hans medarbetare Arja Jantunen att besöka Lindesberg och Kulturum. De skulle uppträda med föreställningen ”Femtio, frånskild och förvånad” och många tog chansen att ge sig ut för att se den
En gråkall, ruskblöt novemberkväll kan man behöva piggas upp
ordentligt och få sig ett gott skratt. Vad passar då inte bättre än att besöka
Martin Svenssons tvåmannaföreställning: ”Femtio, frånskild och förvånad”? Det var
många som ansåg att det var ett bra beslut och Kulturum på Lindeskolan var
fullsatt, så fullsatt att ett gäng extrastolar tvingades placeras ut. Efter det
kunde det just inte bli något fullare. Det utlovades humor och hög
igenkänningsfaktor, och det var definitivt inte någon lögn. – Plötsligt femtio, för gammal för disco men för ung för bingo, säger Martin på
bred skånska.
Martin är femtiotre och kommer från Helsingborg, vilket hans dialekt skvallrar
om. På The Tivoli i Helsingborg har han i hela femton år uppträtt som deras
huskomiker och han är erfaren, lugn och trygg i sitt skådespel, vilket genast
märks. Han har forskat om män och deras manlighet i många år och det är kanske
därför, förutom att han själv passerat just femtio, som denna föreställning är
så klockren och pricksäker.
– Det är trevligt att se att det är fullsatt. När jag gjorde denna
föreställning visste jag faktiskt inte vem som skulle vilja komma och gå på en
föreställning om medelåldern. Men så ser jag er, säger Martin och flinar stort.
Det är fantastiskt roligt för den som inte är i medelåldern och därför inte känner
igen sig. Än. Men kanske, om möjligt, ännu roligare för den som är där. Som har
tvingats skaffa glasögon för att närsyntheten slagit till, eller skaffat sig
ett par mjukare, mer följsamma jeans och känner hur det riktigt tar emot att
böja sig ned för att knyta det där rackarns skosnöret som gått upp.
– Då är det ett stort ÅH NEJ!, säger Martin och visar hur jobbigt det är med
den där skon.

Publiken är laddade till tänderna för skratt och det bjuds det sannerligen på,
i mängder. Efter bara en liten stund in i föreställningen får ett par damer ta
fram näsdukarna för att torka glädjetårarna ur ögonvrån. De allra flesta känner
igen sig och håller lågmält med om det Martin säger och berättar om. Under en
Stand-up matas skämten ut gång på gång och skrattsalvorna hinner knappt tystna
innan nästa skämt får publiken att hoppa på stolen av magmusklerna som jobbar
för allt de är värda. Martin varvar sin rappa käft med klyftiga och
underfundiga låtar, framförda tillsammans med Arja Jantunen som spelar både
keyboard och dragspel. Martins scenspråk är värt att trycka lite extra på, det
är både underhållande och medryckande. Det finns en seriös underton som man
kanske inte tänker på så mycket just ikväll, men blir påmind om imorgon och
dagen efter det.
Martin Svensson berättar om sin syn, hur den försämrats och att när man fyllde
femtio blev det liksom tvunget med glasögon.
– Ögonen ställde automatiskt in sig för att mata änder, säger han och publiken
skrattar högt ännu en gång.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.