Alla har roligt. Alla får vara med. Med pompåerna beredda och kvicka ben får filmen ”Blood of heroes” från slutet av 80-talet liv igen. Det är nämligen Juggerträning, vad det nu kan vara för något.
Det är måndagskväll och tre timmars Jugger ligger framför spelarna. Först är det Småtrollen, gruppen för de yngre, fortsättningsvis har man en gemensam träning och slutligen får de äldre, och lite större, spela. Att man får en sport att fungera trots att en tvärhandhöga små barn samsas på planen tillsammans med fullvuxna män, är inte några konstigheter.
– Det är en gentlemannasport, man får anpassa sig och då kan vem som helst komma och vara med, säger Rickhard Nilsén, som är en av Juggertränarna.
Juggern har sitt ursprung i filmen ”Blood of heroes” som kom ut 1989, där man faktiskt spelar just Jugger. Tyskland har sedan satsat stort på och införde Jugger som en sport, och har idag runt 150 lag. Den har sedan spridit sig och kom för fyra år sedan till Sverige. Idag finns det inte fler än två aktiva lag här, varav det ena är det allra första laget som befinner sig i Järnboås. Med det korta avståndet emellan föll det sig naturligt att personer i Lindesberg fattade intresse: Christer Pilblad, Rickhard Nilsén och Dennis Arkanius. Med hjälp från grannlaget kom man igång och under hösten förra året uppstod grundlaget, för att sedan hålla den första offentliga träningen i våras.
– Nu är vi närmare 30 aktiva, och det brukar vara någonstans mellan 15-20 stycken på en träning, säger Rickhard.
– Det kommer hela tiden nya, tillägger Dennis.
Matcher spelas med fem man från varje lag på plan. Tre stycken i laget har pompåer (långa, vadderade stavar) och en har en kedja med ett ”klot” ute i änden (också mjuk), och den femte ska ta det vadderade djurhuvudet och ta sig över till motståndarlagets sida för att göra mål, utan att bli stucken eller slagen. Blir man träffad får man ställa sig på knä, och räkna in fem trumslag. För här håller man inte på med tid, utan det är trumslag som gäller, vilket också är inspirerat från filmen.
Men uppmuntrar inte den här typen av sport till våld?
– Vi gör allt vi kan för att inte uppmuntra till våld. Vi kallar det till exempel inte för vapen, utan pompåer, för att visa att vi tar avstånd. När vi inte spelar får man absolut inte slåss med dem. Det här är en sport, inte en lek, och hittills har vi inte haft några problem och vi har fått väldigt bra respons från föräldrarna, förklarar Rickhard.
Erika Eliason såg Jugger för första gången i Järnboås och blev sugen att testa. Men det var inte förrän fyra, fem veckor sedan som hon fick möjligheten, och då här i Lindesberg.
– Det är jättekul! Jag har aldrig varit så mycket för lagsport, men här kan man bli av med lite aggressioner, säger Erika och skrattar.
Magnus Axelsson, 14 år, har en riktig snits på sporten, men då har han också varit med ett tag.
– Det var vid påsk förra året som vi verkligen började. Det är roligt, en sport där man inte kan säga exakt hur man ska spela, säger Magnus.
HÄR! är klubbens Facebooksida.
För andra gången någonsin så är Lindlöven klara för semifinal i HockeyEttans slutspel mot HockeyAllsvenskan! Trots att Forshaga tvingade fram en fjärde match genom att kvittera slutspelet i antal vunna matcher så blev Lindlöven för mycket när de två lagen fortsatte slutspelet i Ängevi Ishall. Lindelaget avslutade starkt vid båda matcherna och passade även på att sätta en stark punkt till kvartsfinalens fjärde match med de respektingivande slutsiffrorna 5-1.
På tisdagsmorgonen kunde morgonpigga lindesbergare se det uppseendeväckande arbetet med att lyfta tillbaka den numera renoverade tornspiran på det så kallade ”tornhuset” i centrala Lindesberg.
– Det som gör det svårare nu är att den ska ner i hålet mellan ställningarna, och det blåser, så jag hoppas att allt går bra, säger Glen Hedblad, fastighetstekniker på Byggnadsfirman Lund.
Våren anlänt och då är det hög tid att spana efter fåglar igen. Häng med i veckans fotokrönika och se vad jag lyckades fånga i bild.
Framtiden är oviss för fastigheten Sandströms i Lindesberg där ett tiotal föreningar huserar. En besiktning visar stora brister i byggnaden, och livslängden för fastigheten kan vara så lite som sju år om endast tillfälliga åtgärder görs – samtidigt kan en nybyggnation kosta över 70 miljoner kronor. Nu hoppas kommunen att föreningarna ska vilja gå ihop för att ta över ansvaret för lokalen.
– I Kopparberg har flera föreningar gått ihop och driver Folkets Hus. Vi hoppas på något liknande här, säger Tillväxtnämndens ordförande, Conny Ärlerud.
Det är mycket på gång i Frövi. Tomatodlingen är i färd med att uppföra ytterligare ett växthus, fler nyetableringar planeras och strandpromenaden är under utveckling. Nu vill Lindesbergs kommun göra en ”kraftsamling” under projektnamnet ”Vi är Frövi” tillsammans med invånarna för samhällsplaneringen av orten.
– Jag håller tummarna för ett stort engagemang från mina 2 500 grannar i Frövi. Då kan vi få bra saker att hända framåt, säger Simon Tullstedt, projektledare för kraftsamlingen och själv frövibo, i ett uttalande på kommunens hemsida.
På tisdagens extrainsatta sammanträde i kommunstyrelsen tog man upp den styrande minoritetens förslag om att undersöka möjligheterna för att etablera kärnkraft i Lindesbergs kommun. Det blev en lång debatt, där de flesta hade åsikter i frågan. Slutligen blev det röstning, där det blev avslag till förslaget, med siffrorna 7 för och 8 emot.
– Det finns ingen anledning att säga nej till att ansökan skickas iväg. Vi har ju inget att förlora, det är ju Naturvårdsverket som skulle bekosta förstudien, om vår ansökan ens skulle beviljas, sade Anders Persson (LPO).
Under lördagen drog Lindesbergs kommuns största kulturevenemang, Vinterspår, igång – i år med rekordmånga utställare. 155 utställare på 33 platser fanns utmärkta på Vinterspårs karta och lockade mängder av besökare som gav sig ut för att ta del av konst och hantverk av alla dess slag – allt från blommor i kräppapper till koreanska kläder och en lektion i bridge. LindeNytt var på plats för att kunna bjuda på ett bildspel från evenemanget.
För tre år sedan slog han världsrekord i sidovagnsmotorcykel på is, nu har Mikael Wedegård från Fellingsbro blivit svensk mästare på isbana. Tillsammans med sin så kallade burkslav Daniel Asplund tog de hem guldet i Årsunda på söndagen.
– Vi hade de andra i hasorna hela tiden, men de lyckades aldrig komma om, skrattar Mikael.
Visa hela artikeln
Här lyfts tornspiran på plats igen 
