Hemmasviten sprack i helgen, men försprånget i jakten på kvalplatserna är fortsatt intakt för LIF Lindesberg. Därför är det lätt att lägga en svart sportsöndag till handlingarna.
Det var ingen vidare idrottssöndag. Tre Kronor föll i OS-finalen, Niklas Bäckström åkte dit för doping, svenska representanter gjorde allt annat än en imponerande figur när de med bångstyrig aggression försvarade sin dopade adept och LIF Lindesberg förlorade hemma i arenan inför snudd på tomma läktare (eftersom det pågick just en OS-final).
Det bästa med söndagen är att LIF Lindesberg till skillnad från devalverade kronor och dopade svenskar kan dra ett streck över det som hände och gå vidare. Det påverkar inte framtiden särskilt mycket.
Många medierapporter ville göra gällande att ”nu blev det tight om kvalplatserna” efter Lindesbergs onödiga förlust hemma mot IFK Ystad. Men faktum är att det i tabellen inte är någon skillnad gentemot hur det såg ut innan avkast. LIF Lindesberg förlorade, visst, men det gjorde även OV Helsingborg kvällen innan. Det innebär att lagen så att säga spelade 0-0 med varandra under helgen och att differensen i tabellen fortfarande är fyra poäng.
Läget är detsamma. Lindesberg sitter fortfarande i förarsätet och matchen borta mot Helsingborg kommer fortfarande bli ohyggligt viktig.
Visst, IFK Ystad kröp närmare efter segern i arenan, men de fem poäng som det är tal om i differens borde det inte behöva bli så mycket diskussion kring. Det är Helsingborg och inga andra som är hotet mot Lindesberg och VästeråsIrsta på kvalplatserna.
Kan man ta med sig något positivt ifrån en förlustmatch som den i söndags annat än att det med tanke på omständigheterna säkert går snabbt att glömma den?
Jag vet ärligt talat inte. Jag är varken idrottsledare eller psykolog, men det finns ju de som hävdar att alldeles för långa sviter i slutändan kan komma att bli ett ok. Att tanken på att man måste försvara sin långa räcka av exempelvis matcher utan förlust kan bli mentalt tung och leda till att det låser sig.
Det låter som lite halvtaskiga försök att rättfärdiga förluster i mina öron. Det måste väl alltid vara bra att vinna så mycket som möjligt tänker jag, men okej. Låt säga att det kan fungera så. I ett sådant fall går LIF Lindesberg in i serieavslutningen utan pressen att upprätthålla sin svit av obesegrade matcher på hemmabana och har bara kvalplatsen att fokusera på.
Själv tänker jag mest att jag bara drar ett stort streck över den där skitsöndagen och blickar framåt.
Mot ett efterlängtat kval.
Bara några veckor innan Vasaloppets målgång i Mora, är det dags för den yngre generationen att genomföra sin egen upplaga av tävlingen, när IFK Lindesberg tillsammans med Friluftsfrämjandet arrangerar Barnens Vasalopp i Fritidsbyn. Precis som de senaste åren finns flera distanser att välja mellan och alla barn som går i mål belönas med en medalj.
7 guld, 5 silver och 5 brons blev facit för Frövi judo efter helgens Svenska mästerskap i skånska Skurup. Klubben ställde upp med deltagare i alla fyra ålderskategorierna, Veteran, Senior, U21 och U18, och lyckades även plocka medaljer i samtliga, något som gjorde att man blev utsedd till bästa klubb av totalt 69 deltagande föreningar.
Det som började som en ”vanlig” LIF Lindesberg-match med ett högt speltempo och många mål, förvandlades i den andra halvleken till en ren slakt. Med halvtidssiffrorna 17-15 så växlade LIF Lindesberg upp sig ordentligt inför matchens andra halva där man enbart släppte in två mål genom den andra halvleken, samtidigt som hemmatruppen själva satte punkt med fjorton raka mål inom matchens sista kvart.
Efter en helg av dubbla matcher så gjorde det alltid hårda motståndet, Borlänge HF, ett besök i Lindehov. Båda lagen är inom ramarna att ta sig till det kommande slutspelet som tar sin början om en och en halv månad, vilket gör tabellpoängen desto viktigare. Trots en orangeklädd hejarklack på läktarna så är det Borlänge som tar kontroll på matchen när poängen ska delas ut.
– Vi måste hitta tillbaka till våran identitet, säger Oliver Arle Östergren.
Lindlöven är tillbaka på hemmaisen! Efter julledigheter och tre raka bortamatcher så var det äntligen dags, för första gången för det nya året, öppna portarna till Lindehov. Enköping stod för årets första motstånd och utnyttjade direkt hemmalagets tråkiga nivå på spelet som uppstod i den första perioden. Lindlöven vände allt till sin fördel i mittperioden och stod även starkast i matchens sista tjugo minuter.
I lördags gick startskottet för Guldsmedshytte SKs 100-årsjubileum. Invigningen bjöd på allt från en nostalgisk fotoutställning av föreningens historia till matcher på isen i Råsshallen. I samband med invigningen fanns även möjligheten att vara med i Plexikampen, en gemensam insamling för att hjälpa föreningen att få ihop till ett nytt men också ett behövande plexiglas till ishallen. Inte bara skulle ett nytt plexiglas vara nödvändigt för kommande seriematcher, det skulle även kunna locka Örebros SHL och NDHL-lag till Råsshallen för en träningsmatch.
Med endast timmar kvar av året kan vi se tillbaka på ett 2025 som återigen präglades av besparingar och sviktande ekonomi. Beslut om nedläggning av Vedevågs skola, inrymningslarm på andra skolor, nya vårdcentraler och så en strålande jul förstås. För att sammanfatta året som gått passar vi på att dela med oss av ett bildspel innehållande ett potpurri av bilder på små och stora ögonblick från vår kommun.
Med detta vill vi på redaktionen önska alla våra läsare, annonsörer och samarbetspartners ett riktigt Gott Nytt År!
För tredje gången för säsongen så har Lindlövens segertåg tagit truppen till fem raka segrar. Den här gången verkar det däremot som att tåget fortsätter en bit till. Med ett stabilt spel och flera målchanser så ger man inte Strömsbro någon som helst möjligheter till mål. För sjätte gången under säsongen så stänger Lindlöven kassen samtidigt som man själv står för en rejäl utklassning av tabellfemman, Strömsbro.
– Vi gör det bra och stabilt utan att ”flasha” för mycket, säger Lennart Hermansson.