Det var inget snack om vilket lag som var bäst under söndagens match mellan Lindesberg och Engelholm. Det var inte hemmalaget. I en match som denna så blir det tydligt hur beroende ett volleybollag är av sin passare. Ijeoma Moronu kunde inte mäta sig med sig Engelholms Fanny Andersson.
Efter matchen kunde man läsa om hur ingenting stämde för Bergslaget. Man gjorde många misstag, spelet var generellt dåligt och Engelholm hade ett mycket bättre försvarsspel, hette det. Efter matchen ska tränare Teemu Sarna ha sagt ” Vi spelade som skit idag […] Det är okej att förlora, men inte att göra det utan att kämpa”. Ser man till första set så fanns det en kämpaglöd i Linde. Man går ut starkt och med vilja men tyvärr dör den av succesivt ju längre in i matchen man kommer.
Som anfallare är det svårt att hålla elden brinnandes när anfall efter anfall blir feltajmat då passen är helt inkonsekventa. Jag diskuterade i en tidigare krönika hur ett problem för Linde Volley är Ijeoma Moronus bollkänsla och i söndags blottade sig såret. Det handlar inte om att Ijeoma inte håller måttet som volleybollspelare, hon brister i själva passmomentet. Medier skrev efter matchen mot att Lindes försvarsspel inte kunde mätas med Engelholms men det är inte försvaret det är fel på det är omställningen från försvar till anfall som inte stämmer. När allt sker enligt läroboken så är Linde ett riktigt stark lag men problemen uppstår när något oväntat händer. Om inte Lindes försvar kan spela helt enligt gameplan så blir det tufft för Ijeoma och hon är tyvärr inte rätt person för att i svåra lägen kunna leverera dom där snabba och exakta passen som krävs mot ett lag som Engelholm. Tempot blir för långsamt för att uppehålla precisionen.
Å andra sidan så är Engelholm ett typexempel på ett lag som trivs i oväntade situationer, för det verkar inte finnas några. Man brukar prata om den tyska maskinen. Det kan vara i idrottssammanhang, som när tyska fotbollslandslaget körde över Brasilien med 7-1 i VM, eller industrin, med Volkswagen, Lufthansa, Siemens eller EON för att bara nämna några. Det är en maskin som arbetar på oavsett vad man ställer i dess väg. Engelholm har blivit Sveriges volleybollmaskin. Dom har inga som helst problem med oväntade situationer, för dessa uppstår inte. När man ser Engelholm spela så är det som om det finns en lösning för allt. Det är ett lag med ytterst få svagheter och där alla spelare verkar ha verktyg för att konstant prestera sitt yttersta. Stoppar man en utväg så hittar dom en ny. Det blir ett enormt svårt lag att slå. Dom har inga svagheter som kan utnyttjas utan man måste matcha dom i lägsta nivå.
Hur Engelholm kan vara så konsekventa i sitt spel år efter år kan jag bara spekulera kring men jag skulle gissa på att det börjar med mängd aktiv träning. 10 000 timmars regeln gör det igen. Under söndagens match var det ett mänskligt Lindesberg mot maskinen Engelholm. Alla andra elitserielag spelar volleyboll, Engelholm exekverar.
Under torsdagen bjöd Lindeskolan in till sin årliga gymnasiemässa, där högstadieelever från hela kommunen kom på besök för att bekanta sig med skolans olika program, och kanske få en klarare bild av vad de ska söka in till. För skolan var årets mässa kanske viktigare än någonsin, efter ett år med hot om nedläggningar och besparingar.
Guldsmedshytte SK har haft det tufft mot seriens topplag med bara en hämtad poäng efter de tre toppmötena. Kumla har bevisligen varit svårast att rå på med 7-0 i bortamötet som gjordes i säsongens femte omgång. Extra revanschfyllt blev då när Kumla gästade Råsshallen under fredagskvällen, där det bjöds på en jämn kamp som gick till förlängning.
LIF Lindesberg var inte nådiga när Silwing-Troja gästade Lindesberg Arena i helgen. Till den andra halvleken var hemmalaget nära att få in ett mål i minuten, där LIF Lindesberg gjorde 23 mål inom halvleken medan gästerna fick lika många mål på den dubbla matchtiden. Det vilda målgörandet i den andra halvleken gjorde att LIF Lindesberg utklassade gästerna med hela 16 mål (!).
Det blev en rörig mittperiod för Lindlöven när serien tog vändning i Lindehov under söndagen. Emil Norberg fick lämna isen helt samtidigt som Lindlöven blev känsliga i egen zon vilket gav det gästande Tranås AIF ett kvitteringsmål. Straffar fick avgöra matchen där hemmalagets Joel Kiirikki visade sig omutlig framför målet. Med fyra raka straffar avgjorde han matchen och blev en stor nyckel till att säkra extrapoängen.
Totalt 13 mål gjordes när två jämna lag möttes i Råsshallen under tisdagskvällen. Efter tre raka triumfer under säsongsinledningen så var det ett hemmalag med ett starkt självförtroende som tog emot Avesta BK. Efter en stark första period från Guldsmedshytte SK med 3-1 på poängtavlan så lyckades Avesta att vända matchen till sin fördel.
– Vi lyckas inte ta det hela vägen, säger Rasmus Ristiharju.
Det blev en viss dramatik i Lindehov under söndagen. Hemmalaget, Lindlöven, skapade matchens första jubel när de till synes skapade det första målet i matchen mot Forshaga IF. Trots jubel så började domarna att prata ihop sig för att därefter döma bort det inledande målet. Ett mål som gjorde en stor skillnad på den resterande matchen som slutade 1-2.
– Att tappa poängen känns lite som en stöld, säger Lennart Hermansson.
Den tidigare säsongen i Division 1 blev en snabb vändning till Allsvenskan efter att tagit sig genom ”Ettan” som obesegrade. Till den här säsongen har man en ny och yngre trupp i laguppställningen med flera egna LIF-ungdomar som under söndagen gjorde sin hemmapremiär mot Täby HBK. Gästerna hittade hål på hemmalaget, vilket gjorde att LIF Lindesberg fick ta emot sin första förlust i Division 1.
Det börjar bra för Lindlöven. Efter HockeyEttans premiärmatch kunde Lindlöven åka hem med två poäng borta mot Tranås för att därifrån ladda upp för den kommande hemmapremiären. Serienykomlingarna Grästorps IK gästade Lindehov men fick åka hem utan både mål och poäng efter att Lindlöven visat sig överlägsna utan att helt imponera.
– Vi har mer att ge än vad vi visade ikväll, säger Lennart Hermansson.