I strålande solsken begav sig ett trettiotal små skidåkare ut i spåret för att åka Vasaloppet. För många handlade det inte om att komma först i mål, utan att ta sig upp och ned för backarna, hålla sig upprätt och sedan belönas med en riktig och glänsande medalj.
Ett trettiotal barn har anmälts till Barnens Vasalopp som arrangeras av Friluftsfrämjandet, lite mindre än i vanliga fall, men det sägs att många är sjuka. Det finns ingenting att klaga på angående vädret. Solen skiner, inte ett moln synts till och snön ligger som ett vitt, glittrande täcke på marken. Alla är påpälsade med varma, stickade mössor, overaller i regnbågens alla färger och tjocka termobyxor. Föräldrar är med och hjälper till, fäster nummerlappen, rätar till barnets mössa och vissa följer även med runt på egna skidor. Det är en återkommande familjefest utan dess like, och fantastiskt uppskattat bland barnen.
– Vi har haft det varje år, men såhär bra väder har vi däremot inte haft på länge. Spåret är 560 meter långt, men det räcker till, de yngsta är inte mer än tre år gamla, säger Kenthy Richardson, vid Friluftsfrämjandet, som fortfarande står med längdskidorna på.
När barnen kommer i mål är de varma och kinderna glöder. Nöjt tar de emot sin medalj och stapplar ur spåret för att förse sig med blåbärssoppa och grillad korv med bröd. Anna Jansson-Bocoun och Emilia Hedvall, båda fem år gamla, har precis tagit sig runt. Det har gått bra och svårighetsgraden tyckte de inte att det var så mycket att orda om:
– Det var jättelätt!, kommenterar Anna.
Emilia Hedvall och Anna Jansson-Bocoun visar stolt upp sina medaljer.
Båda tjejerna har åkt längdskidor några gånger innan, så dagens Vasalopp var inte några bekymmer.
– Jag har åkt två gånger innan, säger Anna medan Emilia har åkt tre, fyra gånger.
Emilia granskar sin medalj och konstaterar stolt:
– Det här är min första riktiga medalj, och med en snöflinga!
Trots både stora och små backar i spåret så gick det bra, men Anna och Emilia har sina tips:
– Man måste koncentrera sig och vara stark så man kommer upp, och trycka jättehårt med stavarna. Och man måste vara modig, tipsar Emilia och Anna tillägger:
– Man måste koncentrera sig och titta på skidorna så man inte ramlar hela tiden!
Förutom Barnens Vasalopp har Friluftsfrämjandet ständiga pågående aktiviteter. Olika grupper, däribland välkända Mulle och Strövarna, finns för barn i alla åldrar, från ett par, tre år upp till tio. Man vill också få igång lite mer ungdomsverksamhet, men i dagsläget råder en brist på ledare.
– Vi har problem med att det inte finns tillräckligt många ledare, vi behöver fler, säger Kenthy.
Man har också familjeträffar och olika lopp, då till exempel på Kyrkberget som man anordnat flera gånger tidigare. Även de vuxna erbjuds möjligheten att aktiveras och på listan finns sådant som kajak, kanot och långfärdsskridskor. Tanken finns att asylsökande ska få möjlighet, med Friluftsfrämjandet, att bekanta sig med skog och mark.
-Vi jobbar på det, många är rädda för skogen och en del får inte ens vara där. De har ju inte allemansrätten som vi har!, avslutar Kenhty.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.
Visa hela artikeln
Bildextra: Nu öppnar Main Event i arenan 
