Ser man tillbaka på säsongen som passerade för Lindlöven är det inget snack om att det var ett ordentligt steg framåt. Några nycklar är tydligare än andra när man analyserar den framgången.
Två veckor har passerat sedan säsongen tog slut för Lindlöven. En säsong som blev lite längre än vanligt för Lindesbergs främsta hockeykrigare och så här med lite perspektiv till vad som egentligen hände skulle jag vilja peka ut några nycklar som tillsammans gjorde att Lindlöven var ett bättre hockeylag än på många år under säsongen 15/16.
Nycklar som jag tycker det är en självklarhet att föreningen ska bygga vidare kring och som jag också tror att man kommer ta fasta på.
Först och främst är jag övertygad om att den utrensning som skedde inför årets säsong var det bästa som kunde hända klubben. Jag har skrivit om det förut, men att de lite äldre stofilerna som inte tyckte det var jätteroligt med hårdträning och vars motivation inte var på topp fick kliva åt sidan var vad som grundade för succésäsongen.
Visst har Lindlöven varit ett ganska sevärt lag som kunnat prestera riktigt vass hockey på sin toppnivå tidigare säsonger, men bottennivån har samtidigt varit orimligt låg. Laget har varit ojämnt och det har berott på inställning och mentalitet snarare än skickligheten.
När ingen längre kunde hålla sig kvar i truppen på gamla meriter (eller genom att ösa in poäng mot skitlag och skaffa sig ett på papperet fint cv) och en naturlig föryngring skedde ledde det till ett rejält lyft för Lindlöven. Det blev en homogen grupp med spelare som hade ett driv snarare än som var bekväma och som drev på och triggade varandra. Signalerna på den uppryckningen kom redan tidigt, innan säsongen ens hunnit starta.
Dessutom fick man in en tränare som verkligen lyckades forma laget enligt en given spelidé. Staffan Tholsson hade väl sina poänger men var knappast herren som fick hela laget att göra sitt yttersta och ifjol hade Daniel Eriksson svårt att få laget med sig. I år har det varit helt andra bullar. Jussi Salo kom in med en tydlig idé och har uppenbarligen lyckats skapa en harmoni i gänget. Bortsett från den omnämnda utrensningen av gammalt bekvämt dökött är han den i sig största anledningen till framstegen.
Redan på försäsongen satt försvarsspelet som man sedan klarade att bygga vidare kring och utveckla och som visade sig hålla hela vägen in i mål i playoff-matcherna mot Piteå.
Just försvarsspelet är den sista nyckeln till den här säsongens framgång. Årets Lindlöven kanske inte har varit fullt lika explosiva framåt som andra upplagor, men man har definitivt täppt till bättre bakåt och släppt in väsentligt färre antal mål än tidigare. Och som vi alla vet, det är när man börjar bakifrån med ett stabilt försvarsspel man ger sig bäst förutsättningar att skörda framgångar.
Att Mattias Pettersson sedan kom in och spikade igen fullständigt var naturligtvis en rolig bonus, men faktum är att han snabbt och tryggt kunde växa in i rollen på grund av att de defensiva grunderna satt så bra och han kunde hela säsongen agera bakom ett lag där alla tog sitt ansvar.
Där har ni nycklarna som gjorde Lindlöven till ett mycket bättre lag den gångna säsongen. Bygger man vidare kring dessa, ja då finns det ingenting som hindrar att laget kanske rent av tar sig till Allettan och ännu längre i playoff nästa säsong.
Att man redan lyckats skriva nya kontrakt med några av de allra viktigaste pusselbitarna, Max Lalander, Patrik Näslund, Rasmus Rundgren och så vidare, ja det bådar naturligtvis också gott.
Halv revansch för Guldsmedshytte SK som knep en poäng 
Visa hela artikeln
