Förlåt Göteborgshumorn, men hur överraskande är det inte att LIF Lindesberg åkte till Skåne och plockade två poäng av seriesuveränen OV Helsingborg? Overkligt skulle jag vilja påstå.
Laget gjorde exakt det som jag påpekade att man var tvungna att börja göra förra veckan. Att ta poäng även mot lagen som placerar sig högre upp i tabellen. Vad passade då inte bättre än att börja med att lägga serieledaren på rygg?
Utan att på minsta lilla sätt förringa brandgults insats. Att åka till Helsingborg och vinna är väldigt starkt och att bara släppa till 22 mål bakåt är grymt imponerande. Det var precis vad LIF Lindesberg behövde efter några ganska tunga matcher.
Men man hade förmånen att lyckas fånga upp OV Helsingborg vid precis rätt tillfälle. Den framgångsrika klubben har haft påtaglig skade- och sjukstuga under säsongen och det blev knappast bättre av att man saknade bland annat duktiga spelare som Jonatan Wilthorn och Michael Qvist, vilka kastade in handduken lagom till match.
Det var med andra ord en aningen försvagad motståndare som stod på andra planhalvan. En motståndare i en situation som LIF Lindesberg givetvis mycket väl kunde känna igen sig i.
För det är lite där svagheten i handbollsallsvenskan ligger. Det är ett dilemma för föreningarna att verkligen tävla på högsta nivå på den position man befinner sig, för handen på hjärtat, det är med tunna trupper lagen tvingas kriga.
Det gäller lagen i botten, det gäller LIF Lindesberg och det gäller rent av riktigt vassa topplag som OV Helsingborg. Bredden i trupperna är för dålig och när det blir manfall bland de tilltänkta startspelarna finns det sällan likvärdiga alternativ att tillgå. När nyckelspelare tvingas agera med strulande axlar eller kastar in handduken med sjukdomssymptom tätt inpå match påverkar det mer än vi på sidan av kanske kan tro.
Det gör lagen i handbollens allsvenska väldigt sårbara och det innebär naturligtvis också att resultaten kan svaja en hel del och att det blir svårt att upprätthålla en jämn nivå.
Så visst var triumfen i Helsingborg en kombination av ett mycket väl spelande LIF Lindesberg och ett skadeskjutet OV Helsingborg som tillslut tvingats se verkligheten komma ikapp och åkte på sin andra raka förlust (vilket också innebar att man förlorade serieledningen när IFK Ystad på söndagen besegrade Skånela). Men det var också en ögonblicksbild av hur livet i handbollsallsvenskan kan te sig.
Man kan inte vara annat än grymt imponerad av dem som verkligen krigar dag ut och dag in trots att omständigheterna grinar emot. Vare sig man sympatiserar med OV Helsingborg eller LIF Lindesberg.
Men ändå, visst är det lite OVerkligt att brandgult åkte till Skåne och vann?
Bara några veckor innan Vasaloppets målgång i Mora, är det dags för den yngre generationen att genomföra sin egen upplaga av tävlingen, när IFK Lindesberg tillsammans med Friluftsfrämjandet arrangerar Barnens Vasalopp i Fritidsbyn. Precis som de senaste åren finns flera distanser att välja mellan och alla barn som går i mål belönas med en medalj.
7 guld, 5 silver och 5 brons blev facit för Frövi judo efter helgens Svenska mästerskap i skånska Skurup. Klubben ställde upp med deltagare i alla fyra ålderskategorierna, Veteran, Senior, U21 och U18, och lyckades även plocka medaljer i samtliga, något som gjorde att man blev utsedd till bästa klubb av totalt 69 deltagande föreningar.
Det som började som en ”vanlig” LIF Lindesberg-match med ett högt speltempo och många mål, förvandlades i den andra halvleken till en ren slakt. Med halvtidssiffrorna 17-15 så växlade LIF Lindesberg upp sig ordentligt inför matchens andra halva där man enbart släppte in två mål genom den andra halvleken, samtidigt som hemmatruppen själva satte punkt med fjorton raka mål inom matchens sista kvart.
Efter en helg av dubbla matcher så gjorde det alltid hårda motståndet, Borlänge HF, ett besök i Lindehov. Båda lagen är inom ramarna att ta sig till det kommande slutspelet som tar sin början om en och en halv månad, vilket gör tabellpoängen desto viktigare. Trots en orangeklädd hejarklack på läktarna så är det Borlänge som tar kontroll på matchen när poängen ska delas ut.
– Vi måste hitta tillbaka till våran identitet, säger Oliver Arle Östergren.
Lindlöven är tillbaka på hemmaisen! Efter julledigheter och tre raka bortamatcher så var det äntligen dags, för första gången för det nya året, öppna portarna till Lindehov. Enköping stod för årets första motstånd och utnyttjade direkt hemmalagets tråkiga nivå på spelet som uppstod i den första perioden. Lindlöven vände allt till sin fördel i mittperioden och stod även starkast i matchens sista tjugo minuter.
I lördags gick startskottet för Guldsmedshytte SKs 100-årsjubileum. Invigningen bjöd på allt från en nostalgisk fotoutställning av föreningens historia till matcher på isen i Råsshallen. I samband med invigningen fanns även möjligheten att vara med i Plexikampen, en gemensam insamling för att hjälpa föreningen att få ihop till ett nytt men också ett behövande plexiglas till ishallen. Inte bara skulle ett nytt plexiglas vara nödvändigt för kommande seriematcher, det skulle även kunna locka Örebros SHL och NDHL-lag till Råsshallen för en träningsmatch.
Med endast timmar kvar av året kan vi se tillbaka på ett 2025 som återigen präglades av besparingar och sviktande ekonomi. Beslut om nedläggning av Vedevågs skola, inrymningslarm på andra skolor, nya vårdcentraler och så en strålande jul förstås. För att sammanfatta året som gått passar vi på att dela med oss av ett bildspel innehållande ett potpurri av bilder på små och stora ögonblick från vår kommun.
Med detta vill vi på redaktionen önska alla våra läsare, annonsörer och samarbetspartners ett riktigt Gott Nytt År!
För tredje gången för säsongen så har Lindlövens segertåg tagit truppen till fem raka segrar. Den här gången verkar det däremot som att tåget fortsätter en bit till. Med ett stabilt spel och flera målchanser så ger man inte Strömsbro någon som helst möjligheter till mål. För sjätte gången under säsongen så stänger Lindlöven kassen samtidigt som man själv står för en rejäl utklassning av tabellfemman, Strömsbro.
– Vi gör det bra och stabilt utan att ”flasha” för mycket, säger Lennart Hermansson.