Tillslagsspecialisten Eija Feodoroff är på besök hos IFK:s flicklag för att hjälpa de med tekniken. På knä justerar hon handgripligen deras fötter för att de ska få känna hur foten på rätt sätt ska träffa bollen.
Eija Feodoroff är tillslagsspecialist och har figurerat som coach de senaste 21 åren. Hennes enorma kunskap, stora engagemang och brinnande intresse för fotbollen, har lett till att hon tränat alltifrån riktiga fullblodsproffs ute i Europa, som 12-åriga tjejer här i Lindesberg. Men sin egen fotbollskarriär startade hon i ung ålder och spelade i Örebro, KIF, Vivalla och Axberg var tre lag som hon hann med innan hon drog vidare.
– Förut tränade jag i ÖSK, men nu frilansar jag och är överallt. Jag har precis haft en camp i Turkiet, så jag är både i Sverige och ute i Europa, berättar Eija.
Det är IFK:s flicklag som fått äran att coachas av Eija den här tisdagskvällen, och de går med liv och lust in för de uppgifter som Eija ger dem. Eija står till stor del på knä, tacksam att de är inomhus vilket inte är en självklarhet på alla ställen, och instruerar. Hon vrider deras fötter, visar och förklarar.
– Hon får de så fokuserade, konstaterar tjejernas tränare Kenneth Hedblad med blicken fäst på det som sker på planen.
En boll far iväg, långt ifrån såsom det var tänkt. Med det gör ingenting, man hämtar tillbaka bollen, Eija visar ännu en gång och bollen träffas och far iväg i rätt riktning.
– Ta upp bollarna, vi behöver jobba med studsande bollar, instruerar Eija, kastar upp en boll som en beredd tjej i kön genast tar.
– Känner du att foten var kvar där?, undrar Eija.
Instruktionerna, tipsen och råden varvas med frikostigt beröm. Det är tempo och tiden utnyttjas väl.
– Nice!, ropar hon när tekniken justerats och bollen prasslar till i nätet.
De samlas i en ring och Eija vill prata lite mental träning innan de rundar av träningen.
– Jag är ju också tjej, så jag vet hur vi tjejer tänker, och vi har en förmåga att sänka oss själva. Ute på planen, det är inte tränaren som sänker oss, det är inte mamma och pappa som sänker oss, det är vi själva, säger Eija och ser på tjejerna som nickar igenkännande.
– Träningen idag: supersupersuperbra!, berömmer Eija till sist och gruppen reser sig för att ta ett lagfoto innan de till sist hämtar sina vattenflaskor och ska bege sig hemåt.
– Det var jättekul! Hon har varit runt lite överallt och tränar olika personer i olika åldrar, berättar Anna Sandberg, 12 år, som tränat för Eija flera gånger tidigare.
– Idag fick vi lära oss att skjuta lite bättre, släppa stödfoten och hur vi ska tänka och passa och lite sådant där. Jag brukar träna med henne, jag har varit på läger med henne förut och så brukar hon kommit hit någon gång per år, säger Anna.
Anna uppskattar träningen för Eija väldigt mycket, framförallt då Anna får den bästa hjälpen för att nå sina framtidsmål.
– Jag ska bli fotbollsproffs, så nu när vi tränar försöker jag ta in så mycket som jag kan!
För andra gången någonsin så är Lindlöven klara för semifinal i HockeyEttans slutspel mot HockeyAllsvenskan! Trots att Forshaga tvingade fram en fjärde match genom att kvittera slutspelet i antal vunna matcher så blev Lindlöven för mycket när de två lagen fortsatte slutspelet i Ängevi Ishall. Lindelaget avslutade starkt vid båda matcherna och passade även på att sätta en stark punkt till kvartsfinalens fjärde match med de respektingivande slutsiffrorna 5-1.
På tisdagsmorgonen kunde morgonpigga lindesbergare se det uppseendeväckande arbetet med att lyfta tillbaka den numera renoverade tornspiran på det så kallade ”tornhuset” i centrala Lindesberg.
– Det som gör det svårare nu är att den ska ner i hålet mellan ställningarna, och det blåser, så jag hoppas att allt går bra, säger Glen Hedblad, fastighetstekniker på Byggnadsfirman Lund.
Våren anlänt och då är det hög tid att spana efter fåglar igen. Häng med i veckans fotokrönika och se vad jag lyckades fånga i bild.
Framtiden är oviss för fastigheten Sandströms i Lindesberg där ett tiotal föreningar huserar. En besiktning visar stora brister i byggnaden, och livslängden för fastigheten kan vara så lite som sju år om endast tillfälliga åtgärder görs – samtidigt kan en nybyggnation kosta över 70 miljoner kronor. Nu hoppas kommunen att föreningarna ska vilja gå ihop för att ta över ansvaret för lokalen.
– I Kopparberg har flera föreningar gått ihop och driver Folkets Hus. Vi hoppas på något liknande här, säger Tillväxtnämndens ordförande, Conny Ärlerud.
Det är mycket på gång i Frövi. Tomatodlingen är i färd med att uppföra ytterligare ett växthus, fler nyetableringar planeras och strandpromenaden är under utveckling. Nu vill Lindesbergs kommun göra en ”kraftsamling” under projektnamnet ”Vi är Frövi” tillsammans med invånarna för samhällsplaneringen av orten.
– Jag håller tummarna för ett stort engagemang från mina 2 500 grannar i Frövi. Då kan vi få bra saker att hända framåt, säger Simon Tullstedt, projektledare för kraftsamlingen och själv frövibo, i ett uttalande på kommunens hemsida.
På tisdagens extrainsatta sammanträde i kommunstyrelsen tog man upp den styrande minoritetens förslag om att undersöka möjligheterna för att etablera kärnkraft i Lindesbergs kommun. Det blev en lång debatt, där de flesta hade åsikter i frågan. Slutligen blev det röstning, där det blev avslag till förslaget, med siffrorna 7 för och 8 emot.
– Det finns ingen anledning att säga nej till att ansökan skickas iväg. Vi har ju inget att förlora, det är ju Naturvårdsverket som skulle bekosta förstudien, om vår ansökan ens skulle beviljas, sade Anders Persson (LPO).
Under lördagen drog Lindesbergs kommuns största kulturevenemang, Vinterspår, igång – i år med rekordmånga utställare. 155 utställare på 33 platser fanns utmärkta på Vinterspårs karta och lockade mängder av besökare som gav sig ut för att ta del av konst och hantverk av alla dess slag – allt från blommor i kräppapper till koreanska kläder och en lektion i bridge. LindeNytt var på plats för att kunna bjuda på ett bildspel från evenemanget.
För tre år sedan slog han världsrekord i sidovagnsmotorcykel på is, nu har Mikael Wedegård från Fellingsbro blivit svensk mästare på isbana. Tillsammans med sin så kallade burkslav Daniel Asplund tog de hem guldet i Årsunda på söndagen.
– Vi hade de andra i hasorna hela tiden, men de lyckades aldrig komma om, skrattar Mikael.