Under sommaren hålls skolmuseet i Munkhyttans gamla välbevarade skola öppen på söndagar. Gamla nötta skolbänkar står i klassrummet på övervåningen, inuti de ligger läromaterial såsom skrivhäften och sångböcker. Genom att kliva in i byggnaden får man möjlighet att göra en resa tillbaka i tiden, och man hamnar någonstans mellan år 1863-1931.
Munkhyttans skola, ägs numer av kommunen och förvaltas av Lindes Forminnes- och hembygdsförening, som i sin tur driver det som ett skolmuseum dit besökare får komma för att titta. År 1863 var året man slog upp skoldörrarna för första gången. Då hade ett riksdagsbeslut tagits om att det skulle bli folkskola i hela Sverige. Invånarna tyckte att det var för långt för barnen i Munkhyttan att ta sig till Fornbohyttan, så en egen skola inrättades. Till en början ambulerade man skolan då det var dålig tillgång på lokaler.
– Det var brukspatron Wedberg som skänkte skolan, berättar föreningens Siv Kalmö, och fortsätter:
– Den är lite speciell. I vanliga fall brukar skolsalen vara på undervåningen, men i den här bodde lärarinnan på bottenvåningen. Ett rum och kök skulle de ha. Det var kvinnliga lärare och de fick inte gifta sig, de skulle gå in för att undervisa, och hade inte tid att ägna sig åt man och barn. Men lärare nummer två gifte sig men fick ha kvar tjänsten ändå på grund av att hon var så duktig.
År 1880 gick ett femtiotal barn i skolan, men salen är inte alltför stor vilket innebar att de äldre och yngre barnen fick dela på årets månader.
– Ettorna och tvåorna fick gå i skolan under vårmånaderna, och de äldre barnen, det var upp till fjärde klass från början, gick i skolan på vintern. De större barnen kunde lättare ta sig fram. Själv fick jag gå tre kilometer till skolan, men på den tiden var det knappt någon trafik.
– Sedan var det var si och så med elevernas närvaro, det var unikt att någon gick igenom alla åren i en följd, berättar Siv.
Förutom att barnen ibland var tvungna att stanna hemma för att hjälpa till med sysslor, förutsattes det även att de skulle ha kläder och skor som var tillräckligt hela för att kunna ta sig till skolan och vistas där. Till skillnad från idag hade eleverna matsäck med sig att äta till skolan. Skolgården var inte särskilt stor och den var av grus, kanske mest för att det sprang och lektes så mycket där, så gräset hade aldrig någon chans att ta sig upp.
– Man gjorde leksaker av vedträn och barkbåtar. Det fanns ingenstans att köpa nya leksaker, säger Siv.
Även disciplinen var något annorlunda och mindre avslappnad i jämförelse med dagens situation. Siv fortsätter berätta:
– Knackade det på dörren reste sig alla upp, flickor neg och pojkar bockade. Och fick man frågan i klassrummet av fröken, då reste man sig upp för att svara.
Skolan lades ner år 1931 och Siv tror att barnen i Munkhyttan förflyttades ända till skolan i Rya.
– Precis som idag protesterade föräldrarna, men det handlade om avfolkning. Det fanns inga familjer här och det blev ett mer begränsat elevantal.
Skolmuseet i Munkhyttan har öppet under sommaren, söndagar klockan 13-16.
Den man i 35-årsåldern som häktades den 30 april, misstänkt för grov misshandel och grovt olaga hot, åtalas nu vid Örebro tingsrätt. Enligt stämningsansökan yrkar åklagaren på att mannen ska utvisas från Sverige och förbjudas att återvända.
REPLIK: Frågor till Tom Persson och Per Söderlund med anledning av debattartikeln ”Äldreomsorgen är inget integrationsverktyg” i Lindenytt 18 augusti.
Ett hundratal båtar och flottar lade ankare utanför Lövåsen på lördagskvällen för att höra Martin Almgrens sångröst eka över sjön. Trots ett minst sagt blåsigt väder med rejäla vindbyar och vitvågor som skymtade på Råsvalen, var det inget som hindrade publiken från att uppleva en toppenkväll. Dessutom överraskades alla när en hemlig gäst plötsligt tog över scenen – en person som under många, många år själv brukar bjuda sin publik på just detta – en hemlig gäst. Det var ingen mindre än Roland Hellsing från Manskören Harmoni som rev loss en gammal klassiker.
Ett truckerinspirerat café slår snart upp portarna i anslutning till Charlottenlunds handelsområde i Lindesberg. Det är entreprenören Tomas Viberg – ägare till lastbilsverkstaden Vibergs Smörj & Tvätt – som efter många års funderande nu gör verklighet av sina planer och startar Vibergs Café. På menyn väntar klassiska tradarmackor med stekt ägg, falukorv och bräckt skinka på siktkaka – men också traditionellt svenskt fika med kanelbullar och småkakor.
– Vi riktar oss självklart inte bara till lastbilschaufförer. Det är öppet för alla som är sugna på en fika, säger Tomas Viberg.
Ett planerat underhåll av Kristinavägen i centrala Lindesberg kommer utföras vid två tillfällen under augusti månad. Arbetet kommer ske kvälls- och nattetid, meddelar Lindesbergs kommun.
I oktober 2020 tog Charlotte Lundell över husdjursbutiken Kotten & Co, och har sedan dess fortsatt att utveckla verksamheten som Sara Lindlöf en gång startade. Nu väntar nästa steg för butiken, som från slutet av november flyttar till Charlottenlunds Handelsområde.
– Planen är att öppna den 25 november. Det bästa vore om allt är på plats till julhandeln, säger Charlotte.
En grupp människor går på vägen mellan gruvbyggnaderna. De leds fram av dansaren Kazue Ikeda. En limousine kommer sakta åkande bakifrån så att gruppen måste dela upp sig. Den uppdelade gruppen återförenas när dansaren rör sig tillbaka mellan människorna som sluter upp bakom henne och gruppen rör sig tillbaka därifrån de kom. Så kommer det se ut när kompositören Mattias Risbergs verk ”Larmet som vände oss ryggen” filmatiseras vid Stripa gruva i Guldsmedshyttan.
– Vi tycker det är spännande med dans i de här miljöerna – det blir som att man förenar det mjuka med det hårda. Kontrasten som uppstår är intressant att arbeta med, säger fotograf och filmmakare Anders Storm.
Den 26 september är det dags för årets upplaga av den stora höstmarknaden och folkfesten – Lindemarken. Till dags dato har 180 knallar anmält sig, men arrangören Lindlövens IF har noterat att förvånansvärt få lokala aktörer har anmält sig till årets marknad. Nu går man därför ut med en uppmaning till fler att ansluta.
– Det är ett trevligt inslag att även se lokala knallar på Lindemarken, så vi hoppas att fler vill vara med, säger Donald Eriksson från Lindlövens IF.