Just nu pågår Riksmästerskapen i Disco i Lindesbergs Arena. Flera hundra startande elitdansare från hela vårt avlånga land är på plats och fightar sig svettiga för en pallplats. Men trots allt glitter och all glamour, så är det långt ifrån en lätt och lugn sport. Det är tufft, hårt och varje gång de går ut på golvet handlar det om att vinna eller försvinna.
Discomusiken dunkar högt i arenan: de minsta barnen har försetts med hörselkåpor och man får höja rösten rejält för att lyckas göra sig hörd. Det är glittrande, färgglada utstyrslar, krusade hår, anmärkningsvärda sminkningar och tillhörande stora sminkväskor och till detta adderas otroligt mycket energi och passion, samt stöttande familjer och en stark gemenskap sinsemellan i de olika klubbarna.
Närmare 1000 anmälningar har kommit in till dagens tävling, Riksmästerskap i Disco, som arrangeras av Nerikes Dansinstitut och Dermot Clemenger. Det är flera olika grenar som dagens fylls med: Disco freestyle, Formation, Singeldisco, Gruppdisco och Pardisco. Först ut var Disco Freestyle, vilken är en blandning mellan gymnastik och dans. Det är både killar och tjejer som är med och tävlingsdansar, även om majoriteten utan tvekan består av tjejer. Det är ett rejält åldersspann på deltagarna då de yngsta är omkring sju, åtta år och de äldsta uppemot 20. De flera hundra som tävlar idag är inte några glada amatörer, utan de tillhör Sveriges yttersta elit.
– Det är dansare från hela Sverige, alltifrån Falun, Göteborg, Eskilstuna och Stockholm, berättar Jessika Alderholm, förälder och lagledare för Nerikes Dansinstitut.
Just nu är det Singeldisco-klassen som pågår, vilket innebär att dagen är långt ifrån slut, tidigast vid halv nio beräknas man kunna börja plocka ihop. Och vägen till en pallplats är både lång och tuff, vilket kräver vinnarskalle såväl som mycket god fysik. Vissa grupper består av omkring 80 stycken startande, och går det bra hinner man äntra dansgolvet ett antal gånger.
– I så stora grupper kan man hinna dansa hur många som helst om man går vidare, säger Jessika.
Jessika avslöjar att hon minsann är ganska sugen på att vara med hon också, framförallt när man stått såhär mitt i musiken och ständig aktivitet runt sig hela dagen, men menar att dansarna slutar utöva sin sport relativt tidigt och karriären får ett abrupt slut.
– De brukar hålla på tills de är runt 20, sedan lägger de av, förklarar Jessika.
En av de tävlande från Nerikes Dansinstitut är Miranda Nyström. Miranda är 15 år gammal och har dansat och tävlat sedan hon fyllde sex. Under tävlandet idag, såhär långt, har det gått riktigt bra för Miranda.
– Jag är i final i singelklassen för ungdomar. Vi var ungefär 50-60 stycken i början och nu är vi bara sju stycken kvar, berättar Miranda som nu väntar på att det ska bli dags för det sista avgörande.
Vad som är roligt med Discodans råder det ingen tvekan om, Miranda brinner för hela konceptet.
– Allting är roligt!, säger Miranda och fyrar av ett bländande leende.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.