Det som såg så bra ut. Det som såg ut att vara på väg mot en riktig succésäsong efter fjolårets kräftgång är istället på väg att landa i ett riktigt saftigt antiklimax.LIF Lindesberg har prickat säsongens sämsta form när det gäller som mest.
Den glädjeyra som den här handbollssäsongen i mångt och mycket handlat om förbyttes efter 23-29 borta mot OV Helsingborg i säsongens viktigaste match i tränarklyschor om att det visst inte är kört, att det känns tungt och att det är så här i idrott, ibland vinner man ibland förlorar man.
Men nog tror jag att Herman Arenvang bakom den till synes sansade ytan egentligen ville göra det som är helt normalt att göra i det här läget. Skrika obscena könsord och sparka sönder en vägg.
För hur man än vrider och vänder på det har LIF Lindesberg förvaltat ett guldläge som om det vore sopor och gjort det sämsta möjliga av ett gyllene utgångsläge.
Ni minns styrkan under hösten, toppad av sex raka segrar, ni minns hemmastyrkan och ni minns den framgångshandboll som man lirat och som fått alla tankar på det dystra fjolåret att gå upp i rök. Allt det där kommer när historien ska sammanfattas för framtiden att glömmas bort. Det som kommer kommas ihåg är genomklappningen LIF Lindesberg stod för under våren.
Laget hade ju allt i egna händer. Ett skapligt poängförsprång poängmässigt, ett gynnsamt spelschema och ett spel som såg ut att kunna göra gänget till en riktig kvaljoker.
Hur man kunnat falla ihop så som man gjort kommer det naturligtvis ägnas mycket tid åt att analysera. Men faktum är att Linde-laget prickat formen helt fel.
Man började bra efter det där långa uppehållet, men sen gick något snett. Inte nog med att man förlorat mer än man vunnit efter uppehållet, det är den senaste raddan av matcher som blivit lagets fall.
Fyra raka förluster. Det är klart att det inte fungerar när man ska slå in sin matchboll för att säkra kvalspel. Fansen har all rätt att vara missnöjda med sitt lag och hur det sumpat den här chansen.
För även om det är förlusten mot OV Helsingborg som står ut som den avgörande punkten. Att man föll i säsongens viktigaste match. Är det naturligtvis vägen fram som gjorde matchen så viktig som är minst lika bedrövande. Att man varit så dåliga under en så pass lång tidsperiod.
Sen är det förstås så att Herman Arenvang har rätt när han säger att man inte får ge upp säsongen, att det fortfarande finns något att spela om. Men det ska mycket till, väldigt mycket till för att LIF Lindesberg ska kunna ta en kvalplats. Inget alls talar för det.
Den här säsongen ser ut att sluta i ett fullständigt antiklimax.