På onsdagsförmiddagen laddades Lindesjön på nytt med ädla regnbågar. Den årliga inplanteringen av ädelfisk, som Lindesjöns fiskevårdsområdesförening står för, är som alltid ett mycket uppskattat inslag och för alla fiskeentusiaster torde nu sommaren vara räddad. Eller?
Klockan 10 idag plumsade cirka 350 kilo ädelfisk ner i Lindesjöns vatten. Firrar som nu bara går och väntar på att göra någon lycklig – om uttrycket tillåts.
Föreningsordföranden Roland Johansson var som vanligt mycket glad att informera att årets inplantering följer tidigare års koncept gällande mängden fisk.
-Det är som tidigare ca 350 kilo och fiskar i varierande storlek. Det är lite blandat från halvkilot och några hekto plus, förklarar Roland.
Regnbågsfisket är som alltid helt gratis. Notan står Lindesjöns fiskevårdsområdesförening helt och hållet för. De enda få regler fiskefolket har att följa är att det råder max tre fiskar per person och fisketillfälle samt förbud mot trollingfiske och nätfiske.
-Vi inte haft några problem med att folk ej följer dessa regler sedan vi införde dem för ett par år sedan. Peppar, peppar, kanske man skall säga, tillägger Roland.
Missförstånd
På grund av ett missförstånd fick varken LindeNytt eller Bp på plats några foton på själva utsättningen av fisken. Tillsammans med Roland Johansson stod vi snällt och väntade in tankbilen enligt överenskommelse på utsatt plats och tid. Men klockan gick och samtalsämnena började sina. Och även tålamodet. Och ingen bil syntes till.
Cirka 15-20 minuter över tio – och fortfarande ingen tankbil i sikte – stampade Roland allt mer otåligt i grästuvorna nedanför Oscarsparken och tänkte högt om bilens frånvaro. I samma stund ser undertecknad vad som ser ut som en mindre lastbil ett hundratal meter norrut, på Strandpromenaden. Jodå, visst var det ”fiskbilen” vi såg mellan träden långt där borta. En rask promenad på 2 minuter senare fick såväl tidningar som ordföranden Herr Johansson konstatera att själva utsättningen redan ägt rum.
-Skulle inte fisken i här, utbrast leveransansvariga med ett halvsnett leende.
Rörande värre
Men dramatiken var inte slut med detta. Vid utsättningen hade nämligen ett av rören som använts lossnat och farit ut ett tiotal meter i sjön. Ganska snart var såväl Roland Johansson och leveransfolket som förbipasserande och boende i Palmgrenska Huset engagerade i att försöka få in röret till stranden igen.
Karl Porath var först att hjälpa till. Hjälpvänligt greppade han två kastspön och knallade ner till strandkanten och kastandet efter röret påbörjades. Men draget nådde inte riktigt fram till röret, och ganska snart fick Herr Johansson, som lånade ett av spöna, snurra på linan och trasslet var ett faktum.
Räddningen blev istället två herrar i en kanot. Dessa lyckades få in röret igen. Kommentaren från leverantören av fisken: ”Det är ju rörande…”