De olympiska spelen är igång. Vi förväntas bli exalterade av en mängd idrotter som väldigt få annars bryr sig om. Men mitt i sammelsuriet av simning, cykling, kanot och värja är det trots allt handbollsturneringen som är kronjuvelen.
Jag förstår inte poängen med OS.
Eller förlåt, det är klart att jag förstår poängen. Jag vill på intet sätt förringa de fantastiska atleter som får chansen att visa upp sig på vad som för dem är den största arenan. De som får chansen att vinna de mest prominenta tävlingar de någonsin kommer ställa upp i.
Men jag förstår inte den publika poängen med OS. Att medier och gemene man plötsligt är så oerhört upphetsade.
För mig är det orimligt att det plötsligt ska vara intressant med skytte, konstsim, cykling, vattenpolo, fäktning och allt vad det nu är som står på programmet bara för att sporterna under några veckor samlas under samma tak. Jag kan inte, som så många andra, uppbåda intresse för sporter som jag inte bryr mig om alls under fyra år, bara för att de ingår i OS.
Jag intresserar mig helt enkelt inte för de olympiska spelen i Brasilien.
Med ett undantag naturligtvis.
Det har alltid varit något visst med olympiska handbollsturneringar. Jag är gammal nog att bli nostalgisk över tiden när ”Bengan Boys” gjorde oss till en stormakt inom sporten, jag blir glad bara av att höra rösterna från firma Perlskog och Hellgren och minns att jag rent av satt uppe mitt i natten för att specialstudera det amerikanska spänstfenomenet Darrick Heath som då var på väg till Elitserien (där han sedan aldrig gjorde något större avtryck) under OS-turneringen i Atlanta 1996.
Så mitt i det allmänna ointresset känner jag ändå en ganska stor upphetsning över handbollsturneringen trots att de svenska medaljchanserna väl, om vi ska vara realistiska, är ganska begränsade.
Jag hade inte möjligheten att titta när damlandslaget gjorde processen kort med Argentina (31-21), men gårdagens premiärmatch för herrarna mot Tyskland gav mersmak. Minst sagt.
Inte för att 29-32 var något särskilt upplyftande resultat efter en heroisk insats mot ett gäng riktigt skickliga tyskar, men de speltekniska detaljerna var av riktigt stort intresse i OS-premiären. Inte minst domarnas tuffa nivå där de tidigt klev in och visade att de går in för att stävja det allra mest brutala försvarsspelet (som tyskarna annars visat sig väldigt bra på) i den här turneringen. För att inte tala om det taktiska greppet att i samband med utvisningar (inte helt lyckat vid alla tillfällen så här i turneringsstarten) plocka målvakten och på så sätt upphäva eller öka på det numerära under- och överläget.
Framförallt Tyskland gjorde det på ett konsekvent och högintressant sätt som jag gärna skulle se flera lag i allsvenskan ha modet att efterapa konsekvent i höst. Även om jag har svårt att se det ske.
Men framförallt är det så klart intensiteten som jag ofta kan sakna i svensk klubblagshandboll som skapar den där magin som de individuella insatserna sedan spär på. Julius Kühns mäktiga distansskytte, Mattias Zachrissons pardonlösa skytte från kanten och Jerry Tollbrings smått magiska straffskytte. Det var mycket som gladde i OS-premiären.
Det blev förlust, men det känns ändå som att vi, även om vi är långt ifrån några medaljfavoriter, har ett svenskt landslag som kommer kunna mäta sig och klara sig bra i den här turneringen.
Så okej, det är ganska kul med OS trots allt.
Vilken thriller! Med tre minuter kvar av den ordinarie matchtiden såg mycket mörkt ut för Lindlöven som jagar en finalplats i den norra seriens slutspel mot HockeyAllsvenskan. Boden hade ett rejält övertag med 2-0 i den tredje periodens slutminuter men Lindlöven hade inte gett upp. I matchens 58:e minut kom både en reducering och en kvittering från hemmatruppen som vänder hela matchen i en matchavgörande förlängning.
– Det är riktigt skönt nu faktiskt, vi gav inte upp utan körde hela vägen, säger Jesper Broeng.
Boden kom, Boden såg och Boden får spela ännu en match i Lindehov under morgondagen. Laget från norr hade stora chanser att avgöra slutspelets semifinal och med en sista seger ta sig vidare till HockeyEttans norra finalspel mot Hudiksvalls HC. Lindlöven ville däremot annat och tvingade fram en ny hemmamatch inom semifinalen inför stående ovationer.
– Det är en skön vinst och det är klart att vi njuter av det här men våra tankar ligger på morgondagen, säger Oliver Arle Östergren.
För andra gången någonsin så är Lindlöven klara för semifinal i HockeyEttans slutspel mot HockeyAllsvenskan! Trots att Forshaga tvingade fram en fjärde match genom att kvittera slutspelet i antal vunna matcher så blev Lindlöven för mycket när de två lagen fortsatte slutspelet i Ängevi Ishall. Lindelaget avslutade starkt vid båda matcherna och passade även på att sätta en stark punkt till kvartsfinalens fjärde match med de respektingivande slutsiffrorna 5-1.
Efter sex månader av poängjagande till handbollens division 1-serie så skulle säsongens sista seriematch spelas under lördagen. LIF Lindesberg som redan står klara för ett kommande kvalspel mot Allsvenskan avslutade sin säsong med en rejäl kross med 43-22 inför hemmapubliken. Nu väntar kvalspel för LIF Lindesberg som inleds med en bortamatch redan på lördag.
– Vi har något kvar att plocka fram inför kvalspelet, säger Joakim Bååk.
Onsdagen den 20 maj går årets upplaga av LindeDagen av stapeln, för tionde gången i ordningen. Ett jubileum man naturligtvis vill fira lite extra, för att göra evenemanget till en ännu större och bättre folkfest. Bland nyheterna, som presenterades under Rotarys möte på måndagen, finns bland annat Café Dialog där invånarna kan möta kommunens förvaltningschefer.
– Vi är ju tjänstepersoner, så det blir lite som Almedalen, fast utan politik, säger kommundirektör Henrik Arenvang.
För sjunde året i rad så blev tredagarsturneringen, Libo Cup, en stor succé. Precis som arenaparkeringen så höll sig läktarna på de fyra hallarna fyllda där den stora publiken gav en stor stämning som smittade av sig på de hundratals unga spelarna på planen. 5 431 mål gjordes på de tre dagarna där LIF Lindesberg jublade högst när cupen närmade sig sitt slut. Hemmaklubben stoltserade med fem finalister i arenan, varav fyra av dessa stod som slutsegrare.
– Det är gött att få vinna och speciellt på hemmaplan, säger Frans Almlöf.
Libo Cup växer sig bara större med varje år och under veckoslutet är det dags för cupens sjunde upplaga, som även den är större än någonsin. Strax över 1 000 unga handbollsspelare fördelat på drygt 85 lag beräknas gästa Lindesberg där två av lagen har tagit resan från finska Helsingfors för att delta. Vid 15-slaget under fredagen inleds tredagarsturneringen som förväntas spela 198 matcher under helgen.
– Vi hoppas att få så många besökare till oss som möjligt så att Lindesberg får visa upp sig från sin bästa sida, meddelar Ricky Nordahl.
Fri entré, foodtrucks, öppen bar, ett extra stort 50/50-lotteri och två av HockeyEttans bästa lag på isen. Lindlöven slår verkligen på stort när man under lördagen har sin seriefinal i Lindehov. Med en trupp som laddar för det kommande slutspelet så behövs ännu de sista poängen för att behålla den nuvarande andra platsen i tabellen och på så sätt skaffa sig så bra förutsättningar som möjligt.
– Vi ska bädda upp det bra inför serieavslutningen, säger Lennart Hermansson.
Visa hela artikeln
Stor innebandyfest i arenan som gav glädje: ”Jätteroligt!” 
