Efter tio säsonger i LIF Lindesberg lämnade Binai Aziz för Bodö under sommaren 2012. Lite mer än ett år senare har han slagit sig till ro i Norge, hittat rätt i laget och inte minst presenterat sig i en ny serie. Det här är ett möte med en glad och lycklig 28-åring, som alltjämt håller LIF väldigt nära hjärtat.
– Jag trivs mer och mer allteftersom tiden har gått. Det var lite jobbigt i början. Jag kände ingen, språket var lite annorlunda och det var ett helt nytt land. Men med tiden har jag anpassat mig mer och mer. Det började gå bra på handbollsplanen, och när det går bra på handbollsplanen så rullar allt det andra också på, berättar Binai om sina första 15 månader i Norge.
28-åringen gör nu sin andra säsong för Bodö, lokalt mera känt under förkortningen BHK. Under en strålande fjolårssäsong tog Binai hela ligan med storm. Totalt smällde han in 153 mål på 27 matcher, något som gjorde att han belönades med fina priser och lovord.
Den här säsongen har hela laget inlett starkt. För närvarande ligger Bodö på en imponerande andraplats i serien, obesegrade och med nio poäng efter fem omgångar.
Med en fin höst bakom sig konstaterar Binai att laget tuffar på bra. Den främsta förklaringen till framgångarna tror han är lagets stora proffessionalism i allt man gör. Inget lämnas åt slumpen vare sig före eller efter match, försvarsspelet är nytt och man har börjat träna hårdare och oftare.
För egen del har framgångarna fortsatt för Binai, som stått för 26 mål så här långt. Men med tanke på det pris han fick i våras har han redan presenterat sig för den norska publiken.
Du utsågs till årets nykomlingen efter den förra säsongen. Det måste ha varit stort för dig?
– Ja det var faktiskt överraskande för mig. Det var speciellt kul att det var spelarna som röstade och inte någon jury som bara sett någon match då och då. Det var spelarna som man själv mött som röstade. Då uppskattar man utmärkelsen på ett helt annat sätt.
Vad skulle du säga är de största skillnaderna mellan den norska och den svenska handbollen? Finns det några skillnader?
– Ja, det finns det väl. Jag skulle säga att det är mer individuellt i Norge faktiskt. Då menar jag inte att de är mer egoistiska, utan att de inte är så skolade i lag som man är i Sverige.
Anledningen till det individuella spel som präglar den norska handbollen startar redan i ungdomsfasen. Binai utvecklar resonemanget.
– Om du är duktig i Norge tidigt så flyttas du runt till höger och vänster. Det kommer att vara många lag som vill ha dig. Här i Bodö är det många spelare som kommer från områdena omkring, killar som inte spelat i samma lag sen de var tio år. Så som jag gjorde, jag spelade med samma 85-killar hela tiden. Det här gör att de norska spelarna blir mer individuella, men att de inte får samma lagtänk.
Med tio säsonger för LIF Lindesberg bakom sig har Binai klubben väldigt nära hjärtat. Han berättar att han ständigt följer hur det går för laget och att han så sent som igår fick liverapport från segermatchen mot RP Linköping. Att hans gamla lagkamrat från LIF-tiden, Daniel Blomqvist, spelade för Linköping gjorde matchen extra rolig att följa.
Annars har han en väldigt nära kontakt med den goda vännen Fatlum Ahmeti. Så fort Fatlum gjort en dålig match och haft problem med målskyttet får han veta det, berättar Binai skrattandes. Då är han nämligen väldigt snabb med att påminna Fatlum om det via Facebook. Det är med andra ord väldigt tydligt att LIF fortfarande är en viktig del av Binais liv.
Vad säger du om jag säger en framtida återkomst till Lindesberg?
– Det är svårt att svara på haha. Som det är nu så ligger vi tvåa i norska ligan och allting flyter på väldigt bra för mig. Men man vet aldrig. Saker kan förändras, laget kan bli sönderköpt till nästa säsong, jag kan vilja flytta på mig. Men som det är nu så trivs jag väldigt bra där jag är, avslutar Binai.