Enkelheten var och är nyckeln till framgång

Förra veckan gav jag mig in i analysen av Lindlövens brister den gångna säsongen. Men det är klart att det finns positiva saker att ta med sig in i förberedelserna för kommande säsong också.

Resultaten var ojämna och avslutningen allt annat än vad man hade hoppats på, men faktum är ju att Lindlöven växte med uppgiften. Bortsett från de två avslutande matcherna (varav det egentligen bara är debaclet i Mariestad det går att säga något om, ingen ska behöva skämmas för att det saknades motivation i den avslutande betydelselösa fighten med Forshaga) gjorde klubben en klart godkänd andra halva. Trots att den spelare som förmodligen var bäst under den första halvan saknades på grund av en axelskada.

Jag syftar naturligtvis på målvakten Henrik Hjerpe. 20-åringen från Leksand kom ner och visade att han är en man för framtiden. Nu är det förstås alltid svårt med unga spelare som presterar bra. I hockeysverige har man naturligtvis järnkoll på hans utveckling och det är möjligt att många vill ha honom inför nästa säsong, men finns det en möjlighet, då bör Lindlöven göra allt för att få ner honom nästa säsong igen. Hjerpe står för dörren till att kunna slå igenom på allvar i Hockeyettan och skulle i kombination med ett striktare försvarsspel kunna bli ett riktigt vinnarvapen nästa säsong.

För det är också något Lindlöven tar med sig från den här säsongen. Enkelheten och det hårdare arbetet. Det var när man slutade tro att man är lirarnas lag som ska åka runt och hänga snygga baljor och istället började göra saker enkelt enligt hockeyns ABC som det resultatmässigt vände. När man började göra sakerna enklare och rakare blev spelet också mer vägvinnande. Jag minns som ett ypperligt exempel den heroiska kämpainsatsen när man hade mängder av spelare, inte minst backar på frånvarolistan, borta mot Skövde som slutade med en hedersam förlust. När Lindlöven spelade enkelt, rejält och satte försvarsspelet i första rummet då var man också ett väldigt bra hockeylag.

Det kanske inte är så roligt att titta på alla gånger, men vill publiken se ett puttinuttigt skönlirargäng som åker och får däng i målrika matcher eller ett lag som vinner tighta hockeymatcher med små siffror? Jag är ganska övertygad om att alla röstar för en vinnare.

Fortsätter man bara att inte komplicera saker, då kan nästa säsong bli riktigt kul. Det bör man också ha med sig i värvningsarbetet. Hårt arbetande spelare, gärna med defensiva kvaliteter, bör vara minst lika välkomna som finlirarna som kan göra spektakulära dribblingar.

Dessutom har ju J18 gjort en alldeles strålande säsong. Det är verkligen något att glädja sig åt för Lindlöven. I förlängningen är det ju trots allt så att små klubbar på en stor marknad i stor mån måste vara självförsörjande för att kunna bli framgångsrika utan att riskera ekonomin. En stark juniororganisation som man kan lyfta upp talanger ifrån för att både bredda och spetsa a-laget är jätteviktigt. Årets framgång är något för klubben att ta tillvara på för framtiden.

Utifrån de insikterna skulle jag ändå vilja påstå att det ser ganska ljust ut. Förvaltar man sina lärdomar och jobbar efter en konsekvent linje blir jag inte förvånad om Lindlöven spelar playoff nästa vår.

Tränarfrågan måste dock adresseras först. Om Daniel Eriksson blir kvar eller inte avgörs efter gediget analysarbete från båda parter. Jag ser både för- och nackdelar med att förlänga respektive gå skilda vägar. Där måste en gemensam syn på hur saker och ting ska läggas upp få vara avgörande.