Enmansattacker måste bli ett hungrigt kollektiv

Att bli en och en på en handbollsplan är aldrig bra. Det är för all del aldrig bra i någon sport över huvud taget, men i handboll kan det vara helt förödande.

Det säger sig självt att enmansattacker aldrig kan bli lika mördande giftiga som ett vasst och hungrigt kollektiv som stormar fram. Ju fler alternativ det försvarande laget har att försöka värja sig mot, desto större är sannolikheten att försvarsmuren öppnar upp sig, blottar en liten, liten svaghet och därmed bjuder in till målchans.

En ensamt anfallande desperat storbombare däremot. Det är lätt att plocka ner för vilket försvar som helst.

Just sådant var fallet under fjolårssäsongen när LIF Lindesberg inte förmådde få ut det man egentligen hade i sig på handbollsplanen och den där åtråvärda kvalplatsen seglade bort i fjärran. Det som egentligen var verktyg nog för att skapa det där hungriga kollektivet blev istället enmansattacker som motståndarna satte stopp för.

Tempot blev för lågt och fantasin var för dålig. LIF Lindesberg körde fast.

Lite så tycks den här försäsongen också ha börjat. Jag säger ingenting om resultaten. Visst det är naturligtvis inte kul att åka på stordäng oavsett om det är i rent resultatmässigt betydelselösa matcher, men Guif, Bodö och Hammarby är motstånd som imponerar. Däremot verkar ju det skadeskjutna LIF Lindesbergs-laget efter tre fighter ännu inte riktigt ha hittat sin rytm. Hittat varandra.

Efter kollapsen mot Hammarby i helgen talades det återigen om att man blir för ensamma, att det unga gardet agerar en och en. Det kan kanske tyckas konstigt att tala om ett stereotypt anfallsspel när det går att peka på 40 respektive 39 mål i arslet. Det heter ju enligt de som anser sig kunna saker att ett lag byggs bakifrån, att ett bra försvar bygger ett bra anfallsspel. Det är helt sant, men det går att vända på det där också.

Spelar man ett dassigt anfallsspel bjuder man in till kontringar och då kan det bli många mål bakåt på kort tid. Då hinner man aldrig inta formen av en försvarsmur. Ett bra anfallsspel kan göra det lättare att bygga utifrån ett bra försvarsspel.

Nu är jag inte det minsta orolig. Motståndet har som sagt varit av högsta klass och det är ungefär en månad kvar till seriestart. LIF Lindesberg har lång tid på sig att hitta sitt spel och det jobbar man naturligtvis hårt på. Men någonstans tror jag att man kommer ha lättare att hitta ett stabilt försvarsspel än det där fantasifulla anfallsspelet som laget är i så stort behov av.

Jag hoppas att man när det är dags för seriepremiär har slutat agera en och en och faktiskt ställer ett brandgult, livsfarligt kollektiv på banan.