Redan som liten plågades Joel av tankar om att något var fel på honom, och med åren kom han att må allt sämre. I tonåren började han självmedicinera med alkohol, något som med tiden ledde honom in i ett missbruk, och som 23-åring hamnade han på ett behandlingshem i Gagnef. På torsdag 24 februari kommer Joel till Hillstreet med sin föreläsning ”Men själen kan man inte gipsa”, som handlar om de tuffa åren.
– Det handlar om mina egna upplevelser av att inte må så bra, själen behöver något annat för att kunna tillfriskna och det har tagit väldigt många år för mig, berättar Joel.
Joel Lindeborg, då Andersson, växte upp i Lindesberg och var i ungdomen aktiv i en mängd olika föreningar och arrangemang på Musikhuset. Under ytan mådde han dock väldigt dåligt, något som han kämpat med ända sedan en mycket ung ålder.
– Man har ju väldigt mycket tankar och idéer i den åldern, men jag kände att jag slogs lite med mig själv, jag hade så mycket tankar inom mig som jag inte fick utlopp för och jag förstod inte varför jag mådde som gjorde, berättar Joel.
I takt med att han blev äldre upptäckte Joel att hans mående gick att självmedicinera med alkohol, men det slutade med att han som 23-åring hamnade på ett behandlingshem i Gagnef.
– Det var framförallt för att jag drack för mycket, men det visade sig att det i själva verket var ett symptom på något som var större, säger Joel.
Efter sammanlagt 1,5 år på behandlingshemmet var det dags för Joel att stå på egna ben och han bestämde sig för att lämna Lindesberg för gott och söka sig uppåt i landet.
– Jag flyttade till Borlänge och gjorde allt som jag trodde var rätt och som skulle hjälpa mig. Jag gifte mig, skaffade barn och jobbade med ungdomar, men jag mådde fortfarande inte bra, berättar han.
2014 föddes parets son och under de följande 10 månaderna var livet på topp, men sedan kom kraschen.
– Helt plötsligt var det som ett bottenlöst hål som inte gick att ta sig ur, och det var då som jag diagnostiserades med bipolär sjukdom. Jag pratar mycket om föräldrarollen i min föreläsning, det var kämpigt att vara förälder och samtidigt må så dåligt. Jag bar på mycket skam och kände att jag hade svikit min son.
Efter diagnosen fick Joel äntligen den hjälpen som behövdes och mediciner som faktiskt hjälpte. Som en utmaning till sig själv började han fundera på att föreläsa om sin resa, något som han gjorde verklighet av och nu kommer tillbaka till Lindesberg för att dela med sig av.
– Jag har upplevt så mycket tabu, men det är så många barn som mår dåligt och jag upplever att det inte alltid tas på allvar. Därför vill jag sprida budskapet genom att prata om mig själv och det jag har gått igenom, avslutar Joel.
Föreläsningen ”Men själen kan man inte gipsa” ges torsdagen 24 februari, klockan 18.00, på Hillstreet i Lindesberg.
På tisdagsmorgonen kunde morgonpigga lindesbergare se det uppseendeväckande arbetet med att lyfta tillbaka den numera renoverade tornspiran på det så kallade ”tornhuset” i centrala Lindesberg.
– Det som gör det svårare nu är att den ska ner i hålet mellan ställningarna, och det blåser, så jag hoppas att allt går bra, säger Glen Hedblad, fastighetstekniker på Byggnadsfirman Lund.
Efter sex månader av poängjagande till handbollens division 1-serie så skulle säsongens sista seriematch spelas under lördagen. LIF Lindesberg som redan står klara för ett kommande kvalspel mot Allsvenskan avslutade sin säsong med en rejäl kross med 43-22 inför hemmapubliken. Nu väntar kvalspel för LIF Lindesberg som inleds med en bortamatch redan på lördag.
– Vi har något kvar att plocka fram inför kvalspelet, säger Joakim Bååk.
Framtiden är oviss för fastigheten Sandströms i Lindesberg där ett tiotal föreningar huserar. En besiktning visar stora brister i byggnaden, och livslängden för fastigheten kan vara så lite som sju år om endast tillfälliga åtgärder görs – samtidigt kan en nybyggnation kosta över 70 miljoner kronor. Nu hoppas kommunen att föreningarna ska vilja gå ihop för att ta över ansvaret för lokalen.
– I Kopparberg har flera föreningar gått ihop och driver Folkets Hus. Vi hoppas på något liknande här, säger Tillväxtnämndens ordförande, Conny Ärlerud.
För sjätte gången någonsin, varav den tredje säsongen i rad, så laddar Lindlöven för slutspel mot HockeyAllsvenskan. Med Forshaga IF som motstånd så väntas mildare resepengar men samtidigt hårda matcher där båda lagen vill till semifinal. Bäst av fem spelade matcher gäller, där Lindlöven kliver in på isen med några ess i rockärmarna. Ett av de starkare korten är att flera av hemmalagets långtidsskadade spelare, mer eller mindre, är redo för fight.
– Vi kommer i princip med full trupp på fredag vilket är en stor fördel, säger ”Lelle” Hermansson.
På tisdagens extrainsatta sammanträde i kommunstyrelsen tog man upp den styrande minoritetens förslag om att undersöka möjligheterna för att etablera kärnkraft i Lindesbergs kommun. Det blev en lång debatt, där de flesta hade åsikter i frågan. Slutligen blev det röstning, där det blev avslag till förslaget, med siffrorna 7 för och 8 emot.
– Det finns ingen anledning att säga nej till att ansökan skickas iväg. Vi har ju inget att förlora, det är ju Naturvårdsverket som skulle bekosta förstudien, om vår ansökan ens skulle beviljas, sade Anders Persson (LPO).
Strax efter måndagslunchen så höll Linde Energi en invigning av sin nya del av Bergsparkens industriutställning. Efter ett kortare tal av Linde Energis vd, Joakim Johansson, så fick utställningens initiativtagare Greger Nilsson äran att klippa invigningsbandet och således välkomna Linde Energis historia till utställningen som bara blir större.
– Det är framförallt industrin från Lindesberg som jag vill visa upp, säger Greger.
Under lördagen delades det tredje stipendiet i ordningen ut till minne av keramiker Gunilla Dovsten. Gunillas make, Mats Herminge, välkomnade alla till ceremonin, som i år hölls i Stripa där årets stipendiat är född och uppvuxen. Därefter avslöjade han att den kända stick- och garndesignern ”Stickmaja” blivit utsedd till 2026 års stipendiat.
– Det känns oerhört fint och hedrande att stå här i Stripa och ta emot detta pris, säger Maja Karlsson.
Vid Arbetsmiljöverkets inspektion av Hemtjänsten Kärnans verksamhet i slutet av förra året framkom en rad brister. Bland annat att rutinerna kring rapportering av ohälsa, olycksfall eller tillbud inte fungerar i praktiken och att det förekommer ett högre antal tillbud än vad som inrapporteras. Bristerna är dock långt fler än så, enligt två undersköterskor som arbetar inom verksamheten, som nu berättar för LindeNytt hur det egentligen ser ut.
– Jag vill inte ha mina föräldrar inom Lindesbergs hemtjänst, säger Lisa.
Här lyfts tornspiran på plats igen 
Visa hela artikeln
