Klyftor är ett hett ämne just nu. Det diskuteras sociala klyftor, ekonomiska klyftor, religiösa klyftor och etniska klyftor. Här skulle jag dock vilja ta tiden att kommentera de klyftor som uppstått i Elitserien, kvalitetsklyftor. Vi har en bit kvar på Elitserien 2015/16 men hittills är det den sämsta Elitserien jag kan minnas.
Två veckor fick Linde Volley vänta mellan storförlusten mot Örebro och storvinsten mot RIG Falköping. Nu blir det tio dagars väntan till innan nästa match. Sedan kommer det dock gå undan då kommande matcher tätt inpå varandra. 24i Bergslagen skriver att årets elitserie är ”en serie utlagd som om en 6-åring fått ansvara för spelprogrammet”. Någon så välstrukturerad 6-åring har jag själv aldrig träffat på, men jag förstår helt klart 24i Bergslagens liknelse. Årets serieschema är verkligen under all kritik. Vi får en trevande serie med veckor helt utan spel som kan följas av tre matcher inom loppet av sju dagar. Har man inte ett flytande spelschema med många matcher och matcher som återkommer regelbundet så tappar publiken intresset. Under matchen tänder man en gnista hos åskådarna, en gnista som får dem att vilja ha mer. Men väntar man för länge så hinner gnistan slockna och suget efter mer volleyboll försvinner.
Det är dock inte endast ett välflytande spelschema som krävs för att idrottssupportrar ska hållas hungriga. Det krävs även spännande idrott. Tyvärr brister årets elitserie även på denna punkt. Under tio dagar gick RIG Falköping och förlorade med 3-0 tre gånger, först mot Sollentuna, sedan mot Örebro och sist mot Lindesberg, och i endast ett av de nio seten lyckades RIG Falköping få över 20 poäng. Hade det inte varit för de två seten som RIG Falköping tog mot Linde i säsongens första match så hade laget legat i botten av tabellen helt utan poäng.
Och det är inte endast RIG Falköping som gör en svag säsong. I lördags slog Gislaved Svedala med 3-1. Det var första gången som ett av de tre bottenlagen slog ett av de fem topplagen. Det finns en stark splittring i kvalitet. Dåliga matcher och ett trevande spelschema gör att åskådarnas sug försvinner och det syns tydligt. Tittar man på Lindes publiksiffror så talar de klarspråk. Förra säsongen låg medelvärdet närmare 300 personer per match, utan en enda match under 200, och säsongen innan dess närmare 350. Denna säsong ligger publikmedlet på under 200 åskådare per match.
När det i våras blev klart att Göteborg skulle dra sig ur Elitserien diskuterade jag möjligheten att förminska serien. Att gå ner till endast åtta lag och att sluta ge RIG Falköping en gratisplats. Jag är fullt medveten om att detta skulle betyda sämre matchning för RIG Falköpings elever men just nu kostar deras deltagande i Elitserien åskådare på grund av en sämre matchkvalitet. Serien borde innehålla så många lag som antalet elitvolleybollspelare i Sverige tillåter. Nivån på våra lag kommer höjas, matcherna kommer bli jämnare och bättre vilket kommer locka mer publik och bättre utländska proffsspelare. Kanske är det så att mängden elitspelare i Sverige endast räcker till fem ordentliga elitserielag. Ja, då får det vara så. Blir det då en för tunn serie? Ja, kanske. Men då har vi tur som har innovativa personer engagerade i vår idrott som hela tiden vågar testa på nya idéer. Öresundsligan är en av dem. Våra grannländer sitter i samma situation som oss. Kan vi slå oss ihop så ökar vi antalet kvalitetsspelare markant och vi har möjligheten att skapa en liga som håller den nivå vi söker. Får vi lite härlig skandinaviskrivalitet på köpet så lär väl det bara locka ännu mer publik.
LIF-seger efter fullständig kross i andra halvlek 
Visa hela artikeln
