Lindlöven blir en joker

Vi närmar oss juli. Vi närmar oss de veckor på året när hockeyn är som minst i blickfånget. Trupperna har till stora delar börjat falla på plats i Hockeyettan, det är fortfarande en dryg månad kvar till det att lagen börjar gå på is och spela träningsmatcher, det är stiltje.

Det är med andra ord hög tid att ta ett djupt andetag och tänka efter kring spörsmålet hur Lindlöven ser ut att stå sig egentligen.

Klubben har jobbat lite annorlunda den här silly-säsongen genom att istället för att, som brukligt är, släppa spelare för spelare så fort kontrakt signerats samla ihop sina kontrakteringar i mastodontsläpp och basunera ut alla på samma gång. Ganska festligt om ni frågar mig.

Men vad är det egentligen för lag som Daniel Eriksson kommer att få basa över till vintern?

Svaret på den frågan är att det är väldigt svårbedömt och att väldigt mycket hänger just på vad den unge tränaren kan få ut av materialet. Lindlöven står med en väldigt brokig trupp som varken kan pekas ut som fågel eller fisk.

Eller ja, någon fågel av högkaratig dignitet kommer det inte att vara tal om. Inte ens om den forwardsspets och Micce Andreasson-keeper som ska in skulle visa sig hålla allsvensk klass kommer Lindlöven att aspirera på de absolut ädlaste platserna. Gäng som Skövde, Vimmerby och Mariestad har byggt alldeles för starka lag för att det ska vara rimligt att tro att Lindlöven ska kunna placera sig framför dem.

Men där bakom kan Lindekrigarna mycket väl bli en joker. Nyförvärven är knappast särskilt namnkunniga, i alla fall inte i de flesta fall, och av de som blivit kvar från fjolårstruppen finns mycket mer att önska. Men om alla tar bara ett litet kliv framåt i utvecklingen, då kan Lindlöven bli farliga. Om Daniel Eriksson får ihop kollektivet och hittar ett spelsystem som fungerar med de kort han har på hand, då kan laget bli en obehaglig överraskning i den nya Hockeyettan västra.

Att både Alexander Kovalonok och Max Lalander valde att stanna kan visa sig vara värt sin vikt i guld. Med ett fungerande försvars- och anfallsspel kommer sådana spetsar att bli ännu bättre än ifjol. Att Philip Ödmark stannar en tredje säsong i klubben är också viktigt. Med ett fungerande försvarsspel framför sig kommer han att kunna vara den där stabila målvakten som laget så väl behöver. Det är en symbios.

Så just så här i sommartid har supportrarna egentligen inga större skäl att oroa sig. Prognosen är förvisso ostadig, men en plats på seriens övre halva är inte alls omöjlig om man får ihop det.

Ett lyft jämfört med den miserabla fjolårssäsongen finns definitivt i blickfånget.