Förberedelserna för nästa säsong fortsätter att ta form för Lindlöven. På onsdagskvällen hade laget sin årliga materialutprovning i Lindehov. Med på plats fanns den nya tränaren Daniel Eriksson, som bekantade sig med sin nya arbetsmiljö.
I måndags presenterade Lindlöven sin nya tränare för a-laget. Daniel Eriksson är namnet på den mannen och under onsdagen fick 33-åringen chansen att möta sina spelare för första gången. I samband med lagets materialutprovning i Lindehovs cafeteria mötte tränaren upp laget, där många ansikten är bekanta sedan tidigare.
– Runt hälften av spelarna skulle jag säga att jag träffat i något sammanhang. Det är mycket enklare att börja så, sen är det skönt att ha något nära hemmaplan för en gångs skull, berättar Daniel Eriksson om sin nya skara spelare.
Den unga tränaren är född och uppvuxen i Örebro, vilket gör att han är väl hemmastadd i området. De senaste två åren har han spenderat i de sydligare delarna av landet, som tränare för Nybro och Kallinge/Ronneby. När det nu var läge att flytta hem passade Lindlöven och Lindesberg perfekt in på profilen. Just möjligheten till att kunna träna ett lag och samtidigt vara tillbaka bland familj, släkt och vänner lockade honom.
Daniels tränarkarriär inleddes redan i 20-årsåldern och han tillbringade sex år inom Örebro Hockey Ungdom. Därigenom säger han sig ha goda kunskaper om Lindlöven som klubb, då han arbetat mycket åt Lindesbergs-hållet. Under sin tretton år långa period som tränare har Daniel hunnit samlat på sig goda meriter.
– Mycket erfarenheter framförallt, kunskaper är ju något flytande som ändras hela tiden. Men erfarenheterna bär man alltid med sig. Som nere i syd är det ett helt annat publikdrag och även intresse från media. Det går inte en dag utan att man gör intervjuer, och det är kanske det som jag lärt mig allra mest från, säger tränaren.
Innan han valde att kliva in på tränarbanan var han själv aktiv som hockeyspelare. Fram till det avslutande junioråret spelade han för Örebro IK, där han huserade i laget ovanför den nuvarande lagkaptenen Henrik Löwdahls. På frågan om hur han var som spelare beskriver Daniel sig som lat, men med ett gott spelsinne och stort målskytte.
När han nu tagit över Lindlöven vill han sätta sin egen prägel på lagbygget. Daniel förespråkar en hockey med fart, med begrepp som att ha pucken inom laget och att jobba utifrån den modellen. Till i höst finns det en särskild punkt han vill att publiken ska se en förändring på.
– Utifrån det jag sett av Lindlöven de senaste åren är min förhoppning att vi blir mycket bättre i egen zon. Att vi släpper in mindre mål. Jag är ju inte orolig att vi inte kommer göra mål, vi kommer ha den spetskvaliteten i laget. Men jag vill kunna stänga igen lite bakåt så att vi kanske inte vinner 7-6-matcher hela tiden, säger Daniel.
Förra säsongen blev en resultatmässigt tung resa för Lindlöven. Trots en på förhand stark trupp lyckades laget inte alls komma rätt in i säsongen, något man därefter hade svårt att resa sig från. Anledningarna till att säsongen utvecklade sig på det sättet tror Daniel är flera.
– Det beror ju på många faktorer. För det första ska du sätta spelet med utgångspunkter från spelarna. Jag tycker på pappret att vi kanske är ett skickligare lag i år, det hoppas jag ska ge utslag för vi spelar i en tuffare serie nu.
Samtidigt som Daniel sitter och lägger upp sina planer och idéer står en grupp av hans spelare sysselsatta en bit bort. Den årliga utprovningen av skridskor, klubbor och annan utrustning är i full fart, vilket lockar hela spelartruppen till Lindehov. Men alla är inte lika entusiastiska över provstunden.
– Nej, det är bara ångest man känner över allt det här, slår veteranen Joakim Olsson-Fromell fast.
Den erfarna forwarden står och blickar ut över alla klubbor och ruskar lite på huvudet. På frågan om vad som är viktigast finns dock två självklara val.
– Det är klubba och skridskor, det andra är skitsamma. Man försöker ju att byta så lite som möjligt mellan säsongerna. Benskydden har jag nog haft i tio säsonger liksom. Jag har svårt att hitta rätt med ny utrustning, det känns som att man lånat någons grejer i början.
En bit bort sitter sportgruppen och diskuterar tillsammans med sin nya tränare. Lagbygget till nästa säsong är långt gånget och såväl nya målvakter som backar har rekryterats. Men än finns arbete kvar att göra med platser som ännu gapar tomma. En av dessa är vem som kommer att flankera Daniel Eriksson i båset, då Thomas Östlund tackat för sig.
– Nej, vi saknar några ingredienser. Men hittills är jag jättenöjd med spelarsidan och det ska intressant att ta sig an det på is. Alla runtomkring vet vi ju exakt vart de står, men just vem min närmaste man kommer vara är inte klart än, berättar tränaren.
Klart är i alla fall att han själv kritat på för klubben. Kontraktet med Lindlöven sträcker sig ett år framåt i tiden. Inledningsvis kommer han hålla sig passiv och mest samtala med spelarna, medan han överlåter försäsongsträningen till Mattias Mattsson och hans fysteam. När sedan spelarna återvänder från sommarledigheten siktar Daniel på att dra igång sitt arbete.
Men hur gick det då för Joakim och hans klubbjakt? Jo, efter att ha greppat tag i en vit CCM-variant verkade i alla fall några bitar falla på plats. Spelaren själv erkänner sin besatthet kring klubbor och berättar att han kan känna på millimetern om något inte stämmer.
– Om du känner på den här så är den fyrkantig, de andra är mer runda av sig och sånt grepp gillar inte jag. Sen är det skaftet som är viktigt, det ska kännas rätt. Så får den ju gärna se bra ut också, avslutar Joakim.