Zombies vandrar omkring, väsande och släpandes, i en övergiven stad. De är smutsiga, blöder och deras ögon är blanka och utan fokus, kläderna hänger på deras förgiftade kroppar som trasor och med ett enda mål i sikte jagar de människorna som skrikandes försöker överleva.
Det närmar sig lunchtid men vid Batalj i Stråssa är mat det sista man har i åtanke (eller det enda om man är zombie) för tillfället. Ett stort antal zombies har fått sitt smink lagt. Det är alltifrån stora sår och trasiga kläder, till hår neddränkt i blod och skräckinjagande masker som skulle kunna få vem som helst att sätta i halsen. Om en liten stund ska de placeras ut på gruvområdet, några i den ödelagda staden, några andra i skogen och allt däremellan. ”Run for your lives” är en fem kilometer lång bana där modiga anmälda ska ta sig runt med livet i behåll, det vill säga, de har ett svart band runt midjan där det hänger tre röda band. Lyckas zombies ta alla de tre banden är de smittade och livet som människa är över. Omkring 200 starter skulle komma att göras, vilket krävdes ett rejält gäng virussmittade zombies.
Jessica och Johan Wehlin är färdigsminkade och det går inte att föreställa sig vilka människor som egentligen gömmer sig därunder. Det är första gången som de deltar i något sådant här, men ser fram emot zombiefesten.
– Det var några kompisar som drog med oss, säger Jessica.
– Vi kan egentligen ingenting om zombies, men vi har fått ett papper med vad vi ska göra, tillägger Johan.
– Jag är egentligen sådär fjantig och rädd så vi brukar inte ens titta på sådant, men det här ska bli roligt!, konstaterar Jessica leende och visar sina svartmålade tänder.
Innan alla zombies ska smyga ut och inta plats, samlas de för en genomgång. Idag gäller begränsad fysisk kontakt, och det är viktigt att låta löparna vara i trappor och vid andra hinder som skulle kunna utgöra en skaderisk. Sedan delar man upp sig, zombieläkarna åt ett håll, zombiemilitärer åt ett annat…
När loppet är igång hörs utrop och livrädda skrik. Deltagarna är fokuserade på att ta sig igenom utan att bli smittade och när Veida Harlin kommer springandes tillsammans med Tomas Karlbäck och Ylva Johansson, från Örebro, kan publiken höra henne upprepade gånger skrika:
– Jag hatar det här, jag hatar det här!, när en clownzombie uppenbarar sig framför henne.
– Det var kul, men läskigt, skrattar Veida efteråt.
Kompisen Ylva tyckte också att det var både roligt och otäckt, men hade gärna sett några förbättringar.
– Det var bra, men de borde ha spridit ut alla zombies lite mer, på vissa ställen var det så mycket att man hade inte chans. Och när vi var i huset var det kolsvart, men såg ingenting! Men det är klart man vart rädd, och den där clownen, den var läskig. Clowner är läskiga!
Dessvärre bär numer Veida, Tomas och Ylva på virus då de ganska snart blev av med alla sina liv.
– De ryckte ifrån mig alla mina tre liv redan vid första, berättar Tomas.
– Jag sprang för livet, trots att jag inte hade några liv kvar!, säger Veida.
På första advent, den 30 november, blir det julstämning i Lindesberg. Inte minst på Kristinaskolans gård, där Lindesbergs Fastigheter bjuder in till julmarknad för första gången.
– Den här gården, den här fina entrén till Lindesberg – den vill vi ju utnyttja, så vi hakar på skyltsöndagen, säger Ann-Louise Hytter.
Redan som ung fick Markus Virta chansen att stå på scen – tack vare de farser som Lindesbergs revymakare Stefan Jansson skrev och satte upp. Där och då väcktes ett starkt intresse som snabbt skulle växa till en djup och varaktig passion. Med åren har han nu etablerat sig som ett välkänt namn inom musikalvärlden och är just nu aktuell aktuell med den stjärnspäckade musikalen Dear Evan Hansen, som spelas för andra gången på Intiman i Stockholm – med artister som Clara Henry, Martin Stokke Mathiesen och nytillskottet Emil Henrohn.
– Det är så kul när man upptäcker att ”du är ju ljuvlig” – och så var det verkligen med Emil Henrohn. Det var ”a match made in heaven”, skrattar Markus Virta.
För bara två månader sedan var arenarestaurangen bara ett tomt skal, nu är den nyrenoverad, fylld med nya upplevelser, redo att ta emot sina första gäster. På fredagskvällen är det premiäröppning för Main Event i Lindesberg.
– Det känns bra, hela helgen är vi fullbokade, säger Jesper Johansson glatt.
I denna veckas fotokrönika tänkte jag skriva och visa lite bilder från ett efterlängtat möte som jag fick ute i skogen för ett tag sedan, men först till någonting mindre roligt. För några dagar sedan så läste jag något väldigt tragiskt och oroväckande. Var femte år uppdateras rödlistan, en lista som visar fågelarters risk att dö ut i landet, nu finns ett nytt och uppdaterat förslag för rödlistan och för mig som älskar fåglar och speciellt ugglor så blir jag bara ledsen och arg. I Sverige är ugglor hårt drabbade. Två arter av ugglor, fjälluggla och tornuggla, klassas nu som utdöda i Sverige. Ytterligare tre arter ugglor, hökuggla, pärluggla och hornuggla får sämre status. Minskad gnagartillgång i ett varmare klimat är två viktiga orsaker.
För ungefär två år sedan öppnade Gantulga Bat-Ulzii sin japanska sushirestaurang, Nagomi, i Lindesberg. Sedan dess har kundkretsen ständigt ökat, och man kände att lokalen började bli för liten. Imorgon fredag öppnar man i sin helt nyrenoverade lokal, bara ett stenkast bort från den gamla.
– Det blir roligt, det är mycket jobb, men det blir bra, säger Gantulga.
Stämningen är varm och välkomnande på Hillstreet – det skrattas och kramas. På bänken står en kaka redo att skäras upp och kaffebryggaren ger ifrån sig de sista slurpande ljuden – ett tydligt tecken på att kvällens språkcafé snart ska börja. Snart diskuteras allt mellan himmel och jord. Hur har helgen varit? Händer det något roligt i veckan? Heter det en eller ett Silviakaka?
– Det är inte bara för dem som vill lära sig svenska, utan för alla som vill träffa människor, umgås och kanske hitta nya vänner, förklarar initiativtagaren Anwar Ghoubari från Wemake.
Under söndagen gick Noraborna till valurnorna för att avlägga sin röst på hur man ställer sig i frågan om vindkraftsetableing i Älgfallet. Utfallet blev ett solklart nej, med 61 procent av rösterna. Frågan ska nu vidare till kommunfullmäktige.
SLUTREPLIK: Det är naturligt att det finns oro när ens närmiljön påverkas. När stora beslut ska fattas nära där vi bor, ska vi förstås både ställa frågor och kräva tydliga svar. Samtidigt är det viktigt att diskussionen vilar på fakta och på hur våra kommuner faktiskt påverkas framöver.
Visa hela artikeln
Bildextra: Nu öppnar Main Event i arenan 
