Zombies vandrar omkring, väsande och släpandes, i en övergiven stad. De är smutsiga, blöder och deras ögon är blanka och utan fokus, kläderna hänger på deras förgiftade kroppar som trasor och med ett enda mål i sikte jagar de människorna som skrikandes försöker överleva.
Det närmar sig lunchtid men vid Batalj i Stråssa är mat det sista man har i åtanke (eller det enda om man är zombie) för tillfället. Ett stort antal zombies har fått sitt smink lagt. Det är alltifrån stora sår och trasiga kläder, till hår neddränkt i blod och skräckinjagande masker som skulle kunna få vem som helst att sätta i halsen. Om en liten stund ska de placeras ut på gruvområdet, några i den ödelagda staden, några andra i skogen och allt däremellan. ”Run for your lives” är en fem kilometer lång bana där modiga anmälda ska ta sig runt med livet i behåll, det vill säga, de har ett svart band runt midjan där det hänger tre röda band. Lyckas zombies ta alla de tre banden är de smittade och livet som människa är över. Omkring 200 starter skulle komma att göras, vilket krävdes ett rejält gäng virussmittade zombies.
Jessica och Johan Wehlin är färdigsminkade och det går inte att föreställa sig vilka människor som egentligen gömmer sig därunder. Det är första gången som de deltar i något sådant här, men ser fram emot zombiefesten.
– Det var några kompisar som drog med oss, säger Jessica.
– Vi kan egentligen ingenting om zombies, men vi har fått ett papper med vad vi ska göra, tillägger Johan.
– Jag är egentligen sådär fjantig och rädd så vi brukar inte ens titta på sådant, men det här ska bli roligt!, konstaterar Jessica leende och visar sina svartmålade tänder.
Innan alla zombies ska smyga ut och inta plats, samlas de för en genomgång. Idag gäller begränsad fysisk kontakt, och det är viktigt att låta löparna vara i trappor och vid andra hinder som skulle kunna utgöra en skaderisk. Sedan delar man upp sig, zombieläkarna åt ett håll, zombiemilitärer åt ett annat…
När loppet är igång hörs utrop och livrädda skrik. Deltagarna är fokuserade på att ta sig igenom utan att bli smittade och när Veida Harlin kommer springandes tillsammans med Tomas Karlbäck och Ylva Johansson, från Örebro, kan publiken höra henne upprepade gånger skrika:
– Jag hatar det här, jag hatar det här!, när en clownzombie uppenbarar sig framför henne.
– Det var kul, men läskigt, skrattar Veida efteråt.
Kompisen Ylva tyckte också att det var både roligt och otäckt, men hade gärna sett några förbättringar.
– Det var bra, men de borde ha spridit ut alla zombies lite mer, på vissa ställen var det så mycket att man hade inte chans. Och när vi var i huset var det kolsvart, men såg ingenting! Men det är klart man vart rädd, och den där clownen, den var läskig. Clowner är läskiga!
Dessvärre bär numer Veida, Tomas och Ylva på virus då de ganska snart blev av med alla sina liv.
– De ryckte ifrån mig alla mina tre liv redan vid första, berättar Tomas.
– Jag sprang för livet, trots att jag inte hade några liv kvar!, säger Veida.
Visa hela artikeln
Martin Stenmarck: ”Lindesberg är vackert” 
