Han såg länge ut att ha gjort sin sista match i Lindlöven-tröjan. Men plötsligt kom vändningen som fick Daniel Olsson-Fromell att krita på ett nytt kontrakt med klubben i hans hjärta. Här berättar hockeyikonen om beslutet, nya lagkamrater och sin egna sommarträning.
I slutet av maj basunerade Lindlöven ut nyheten. I samma veva som klubben presenterade en mängd nya tillskott på forwardssidan meddelade man samtidigt att Daniel Olsson-Fromell valt att sluta. Poängplockaren hade bestämt sig för att tiden inte fanns till en fortsatt satsning.
Men en månad senare kom vändningen. Efter att ha tänkt om, utvärderat situationen och framförallt känt suget till hockeyn plockade Daniel fram pennan och skrev under ett nytt kontrakt. Ett kontrakt som gör att han spelar för Lindlöven i minst en säsong till.
– Det hade känts riktigt tråkigt att få lägga av vid 27 års ålder, när jag ändå vann poängligan förra året och gjorde en av mina bästa säsonger i mitt liv. Nu flyttar vi dessutom till en ny serie och det hade känts så där att inte få vara med om det äventyret, säger Daniel som förklarar att det var många bitar som skulle falla på plats.
– Det var ett gemensamt beslut mellan mig och min sambo. Allt skulle funka runt omkring och vi har ju två små barn hemma som kräver mycket uppmärksamhet. Sonen som är sju år ska börja spela hockey själv och jag har ett jobb som kräver att jag är borta mycket.
I slutändan löste sig allting och kontraktet är som bekant undertecknat. Beslutat att återuppta karriären togs bara över en dag, vilket tyder på att suget efter hockeyn var stort. Daniel erkänner själv att hockeylivet hade blivit svårt att leva utan.
– Det blir ju en livsstil sen man varit 15 år, men när man har familj kanske man inte har tiden att lägga ner energi på samma sätt utanför isen. Förr i tiden kunde jag sitta kvar i omklädningsrummet och tugga. Det är klart man hade saknat allt det och sammanhållningen i laget.
Nu kommer han till ett på många vis nytt lag. Stora förändringar har hunnits göras under vår- och sommarmånaderna, där stora delar av truppen slussats ut och ersatt av nya namn. Några av dessa är kända av Daniel sedan tidigare. Framförallt ser han fram emot att få spela med Patrik Nyman och Mattias Morén, som båda hittat tillbaka till Lindlöven.
Men totalt sett tycker Daniel att han inte hängt med i alla förändringar som skett. Därför blir det extra intressant och kul att dyka upp när träningarna drar igång i början av augusti. En person som han får träffa och lära känna då är den nye tränaren Daniel Eriksson.
– Jag har aldrig träffat honom, men det ska bli en nytändning att få en ny tränare. Jag hoppas att han vill spela en rolig hockey, kommenterar Daniel.
Den gångna säsongen var annars inte bara hans poängmässigt bästa i karriären. Daniel tog även klivet över det smått ikoniska 300-matchersstrecket. Därmed skrev han in sig i Lindlövens historieböcker för evigt. Med en så pass lång och framgångsrik karriär bakom ställs frågan vad han mer vill uppnå, med ett svar som är givet.
– Jag vill ju att Linde når Allettan. Förra gick inte som vi hade tänkt oss och nu vill vi te revansch och visa att vi är bättre än så. Typ alla har nederlagstippat oss inför i år och det vore kul att bevisa att vi kan, även fast vi inte har samma ekonomi och samma material som lagen längre söderut.
Seriepremiären är den 21:a september, då laget möter Grästorps IK på bortais. Fram till dess väntar fortsatt försäsongsträning, med en hel del träningsmatcher inbokade. Övriga laget har tränat intensivt under hela försommaren under ledning av Mattias Mattssons fysteam, något som Daniel gått miste om.
När han själv skulle spela fotboll slutade det dessutom med en muskelbristning. Den höll honom borta från all träning i två veckor och han har successivt fått komma igång sedan dess. Men man ska inte behöva frukta för 27-åringens fysiska status, även om den varit bättre tidigare år.
– Man älskar ju inte att springa, så när man inte tänkt spela blir det inte lika mycket. Jag har ju inte gått upp speciellt mycket, det är flåset och muskelmassan som jag tappat. Jag behöver inte vara brutalt stor, jag väger ändå 85 kilo och är vältränad i grunden. Det är mest flåset och benen och jag ska försöka smyga igång så gott det går, berättar Daniel.
När de fysiska delarna så småningom sitter är det dags för comeback, om man nu får kalla det så. Något riktigt farväl blev det aldrig till vare sig hockeyn eller Lindlöven och Daniel är alltjämt en av de mer rutinerade i laget. Han säger själv att laget är ganska ungt, något som gör att han är försiktig när han talar om målsättning och pekar på att den först kan sättas efter att försäsongen är avklarad.
Helt klart är i alla fall att Daniel är något av en Mr Lindlöven. Någon diskussion om en möjlig kaptensroll har han inte haft och med tio år i klubben skulle han kanske vara en bra kapten?
– Jag är ju rätt så het själv så jag vet inte jag är ett ämne för det. Utanför är jag bra på att ta hand om lagkamrater, men på isen vet jag inte om de vill ha mig som kapten haha. Nu när det är så många nya vore det kanske bra om det vore någon som varit med ett tag. Vi får se, men det vore kul att bära C:et någon gång, svarar Daniel filosofiskt.
Några vidare funderingar om en möjlig kaptensroll behöver han inte grubbla på nu. För tillfället är det sommaruppehåll, vilket innebär ledighet för hela laget. De varma veckorna har Daniel tänkt spendera med sin familj och vänner, men ett och annat löppass ska nog hinnas med.
– Vi ska åka ner till Göteborg och kanske gå på Liseberg. Mycket mer än så blir det nog inte. Vi har köpt hus så det blir att pilla med det där och det är skönt att vara hemma också, speciellt när man har två små. Sen måste jag ju ha tid till att träna också haha!