Ytterligare en jämn match att vänta?

Äntligen drar det igång igen. Efter ett uppehåll på drygt två veckor är det minst sagt dags för lite allsvensk handboll igen. I alla fall för brandgult. Alla de andra allsvenska lagen har ju haft förmånen att återigen gå i elden under veckan som gått.

Bortsett från beskedet att ack så viktiga kantspringaren Jonas Källman inte kommer att vara tillgänglig för svenskt VM-spel måste ändå resultatutvecklingen i allsvenskan vara den största ögonbrynshöjaren i vår inhemska handboll den senaste veckan.

Inte direkt för att Önnered, OV Helsingborg, Rimbo, VästeråsIrsta, Amo och Hallby bärgat segrar, det skulle man rent av med lite god vilja kunna kalla för programenligt. Ingen av dem är i alla fall att betrakta som skräll. Men sättet det gick till på höjer ändå ögonbryn.

Räknar vi bort Hallbys tämligen bekväma 35-28 mot HK Drott har det varit en rekordjämn vecka. Fyra av de sex matcher som spelats har avgjorts med en enda bolls marginal, ytterligare en match slutade med den tighta målskillnaden av två bollar upp för segrande lag. I fyra av de fem synnerligen jämna bataljerna har det dessutom varit bortalaget som gått segrande ur fighterna. Det är uppseendeväckande och samtidigt oerhört kul att det varit så extremt jämnt i så många matcher. Det är precis så handboll ska vara.

Och jag blir inte särskilt förvånad om det blir tätt och tight och skapligt målsnålt i arenan imorgon heller. Serieåttan RP IF Linköping kommer på besök och även om man måste räkna in det faktum att just östgötarna och LIF Lindesberg har en match mindre spelad än alla andra i ekvationen är det en motståndare som gjort minst mål av alla (183) men samtidigt också släppt in färre mål än samtliga andra lag (186) i serien.

Som av en händelse skuggar LIF Lindesberg sin kommande motståndare i båda de kategorierna (även om Anderstorp producerat färre mål) även om det i brandgults fall är mer beroende på den släpande matchen än för RP.

Det är en defensivt skicklig motståndare som kommer till Lindesberg. En nykomling som gick fram starkt genom division ett ifjol och som har visat att man absolut har skicklighet nog att kunna hävda sig på den allsvenska nivån den här säsongen. Ett lag från Linköping där handbollen historiskt varit stark men det idag är andra sporter (SHL i ishockey och damallsvenskan i fotboll) som dominerar.

Mina närmaste associationer till den östgötska storstaden och dess handboll är dock av ganska nostalgisk art och handlar snarare om offensiv spetskompetens än defensivt skicklig handboll. Och i ärlighetens namn, de handlar mer om IF Saab än om RP.

Naturligtvis associerar jag Linköping med min pappas nostalgiska berättelser om überbombaren Lurch Andersson (han hette väl Björn egentligen) som vann skytteligatitlar och ledde sitt gäng till SM-guld på 70-talet. Jag har hört så många historier om denne storskytt att jag trots att jag själv inte var påtänkt vid det laget nästan kan få för mig att jag sett honom spela. Men min självupplevda bild av östgötsk handboll präglades snarast av Pierre Thorssons delikata spel ute på kanten som sammanföll ganska tydligt med att jag själv fick min första smak för sporten och naturligtvis också vetskapen om att Magnus Andersson härstammade därifrån.

Men det lär bli fråga om något helt annat när årets upplaga av RP IF Linköping kommer till Lindesberg på onsdag och ska trenden för veckan fortsätta blir det inte bara målsnålt, det blir tokjämnt hela vägen in i kaklet också.